Ewas lite av varje

Jag svär ytterst sällan. Ibland drar jag till med ett "järnvägars" eller ett "förbenat". När jag spillde ett helt glas vatten igår kom det ett "men för bövelen"…

Men igår kväll så kom det en lång ramsa. Jag kom lugnt gående efter gårdagens aerobics-pass och när jag närmade min bil så såg jag att något saknades på min bil. Något som garanterat hade funnits på min bil kvällen innan.

Nå’n eländarns skurk hade alltså snott hjulsidan på höger bakdäck! De sitter som berget så den har garanterat inte lossnat av sig själv. (De sitter så hårt att jag får slita allt jag kan för att lossa dom.)

Så antingen hade någon passat på att sno den när jag hade parkerat bilen på jobbet eller så på parkeringen på en gata i centrala stan.

Nu ser min bil stympad ut när man ser höger sida. Attans också. Nu måste jag besöka skroten för att höra om de har några sådana.

Ikväll ska jag hinna massor!

Det är ju torsdag och då brukar jag sluta tidigt. Hoppsan, klockan är 17.48 och jag är kvar på jobbet.

Jag ska träna efter jobbet. Och eftersom jag brukar träna tidigt på torsdagar så kommer jag ju hem tidigt. Öh, just ja. "Mitt" pass är flyttat till 18.30.

Efter jag tränat ska jag handla.

Sen kommer jag ju hem ganska tidigt, typ klockan 18.30 så då hinner jag massor. Öh, just ja. 18.30 börjar ju passet, som tar en timme. Sen ska jag duscha o byta om. Och handla. Nä, jag är inte hemma då. Jag är hemma typ 20.30.

Sen ska jag städa för det är ju torsdag och då brukar jag hinna saker. Men då är ju klockan redan 20.30 så det blir en snabbstädning för jag vill se TV klockan 21.

Så det blir väl som vanligt. Jobba. Träna. Handla. Plocka lite. Se TV. Sova.

Och jag som har bjudit hem vänner till imorgon för att fira att semestern börjar. Jaja, jag hinner ju handla iallafall. Om jag har tur så är grannen L inte hemma, och då kan jag tvätta all tvätt som ligger på badrumsgolvet i högar.

Jag hinner nog massor någon annan dag.

Jag och min kusin är tydligen osams. Jag har tagit ställning i en viss fråga och sagt vad jag tycker. Respekterar hon inte det så är det upp till henne. Jag står för det jag tycker.

Att hon pratar skit om mig respekterar jag inte. Om hon åtminstone vore så smart att skitsnacket inte kom fram till mig… Hon kan ju välja att prata skit inför andra än de som hon vet att jag umgås med.

Vi brukar träffas rätt ofta men nu träffas vi inte alls. Jag har mailat henne om en helt vanlig liten struntsak och hon svarar inte. Jag har mailat henne om en annat (neutralt) ämne, men fortfarande inget svar.

Så nu är det upp till henne. Jag saknar henne. Men jag står för vad jag tycker och sagt. Om hon inte respekterar det så ska vi inte umgås för respekt är viktigt för mig. Vi behöver inte tycka lika men jag kräver att vi respekterar varandra och varandras åsikter. Men jag saknar henne.

Det jag borde göra är så urbota trist! Så istället engagerade jag en av kollegorna i att städa på kontoret inför morgondagens besök av våra kunder.

Vi började och hipsvips så var vi fem som röjde! Det flyttades möbler, slängdes saker, flyttades blommor och tavlor, rensades skåp och rengjordes whiteboard-tavlor.

Det var tydligen fler än jag som hade trista arbetsuppgifter…

J kom på fika igår kväll. Det är så skönt med en vän som man inte behöver göra något särskilt för, det plingar på dörren och så surrar vi en stund. Jag fortsätter med det jag höll på med och vi pratar under tiden. Jag känner aldrig några måsten att röja när han kommer, vi har ju känt varandra i snart hundra år (hm, 35 år är det nog) och vet nästan allt om varandra.

Igår när J dök upp så var han en sväng in i mitt badrum. Där låg som vanligt en massa tvätt utspralad på golvet (mina träningskläder som luftas/torkar innan jag slänger dom i tvätt-tunnan eller tvättmaskinen). På hallgolvet stod träningsväskan och träningsskorna plus lite rester av helgens packning.

J började skratta och sa att han kände igen sig men att hans lägenhet numera var i toppskick när det gäller städning. Han jobbade hela helgen och i lördags kväll hade grabbarna en sen "sörja efter fotbollen"-fest hos honom. Tvätten låg i drivor, det var inte städat efter festen och dessutom fanns "vissa pinsamheter" i sovrummet (hans uttryck, inte mitt). Så såg det ut igår morse när han klockan fem for till jobbet. Klockan nio ringde telefonen på jobbet, det var vicevärden som berättade att det var en vattenläcka i lägenheten ovanför och de behövde gå in i J:s lägenhet.

J sa givetvis att dom fick det. Sen hade han ångest hela dagen över hur det såg ut hemma och undrade vem det var som hade gått in i lägenheten. De hantverkare som föreningen brukar anlita är några som vi känner lite. Att låta en vilt främmande människa se ens stökiga hem är lättare än att visa röran för någon man känner…

När arbetsdagen var över så ville inte J gå hem så han skickade dit L för att se om "faran var över". Hantverkarna var kvar, de sprang mellan J:s lägenhet och lägenheten ovan. Och givetvis var det A och S som var där. (A gick i min klass och S gick i J:s klass. Två riktiga godingar…) L hade blivit helt ställd när de frågade om det var han som bodde där och svarat "nej det är min kompis". När han kom tillbaka till sin lägenhet hade han brutit ihop av skratt när han insåg att han hade för första gången i sitt liv förnekat att J är hans pojkvän och det bara för att det var just de två hantverkarna.

Så nu har J lovat sig själv att inte gå hemifrån med lägenheten i det skicket igen. Hans badrum har numera nästan inget tak och det står en byggtork där. Väggarna har troligen klarat sig från vatten.

Jag gjorde ett städryck imorse innan jag gick till jobbet. Dvs föste ihop tvätten, ställde ihop saker på diskbänken och röjde hallgolvet. Så jag skulle inte direkt behöva skämmas om någon måste gå in i min lägenhet idag…

Jag blev inspirerad av Salt angående det här med hus och husdrömmar.

Jag är uppvuxen i radhus. Vi har alltid haft vår "stuga" som i själva verket är en bondgård med ett fullstort timmerhus.

Sen jag flyttade hemifrån har jag drömt om att bo i ett eget hus. Det ska vara ett gammalt trähus, gärna gult, och gärna med brutet sadeltak. Det ska vara två våningar och fönstren får gärna ha mycket spröjs. Stort kök med trägolv. Huset ska dessutom ligga lite lantligt till så att jag kan ha stor egen gårdsplan och inga grannar riktigt tätt inpå. Det ska finnas många uthus, givetvis ska inga råttor ingå. Vedboden ska vara välfylld och jag ska elda i kökspannan när jag vill. Egen brunn ska finnas så jag kan slösa med vatten, men även kommunalt vatten så att man inte behöver snåla om det är en torr sommar.

Få se nu då. Hur stämmer det med verkligheten?

Jag bor i ett rött två-vånings hus med träfasad byggt 1985. Inget brutet sadeltak och bara vanliga fönster (som dessutom är delningsbara tre-glas-fönster, inge kul alls). Det ligger lite lantligt men det är ett fyra-familjs-hus med andra hus ganska tätt inpå så jag har grannarna nära. Och en egen liten gräsmatteplätt har jag, men den är liten.

Jag läser konstant husannonser. Och drömmer. Det som är synd är att det verkar vara många andra som vill ha just min hustyp så sådana hus är dyra. Och dessutom sällsynta.

Jag förstår inte hur vissa människor är funtade.

Jag förstår mycket väl att man inte tycker om alla. Men att för det sätta igång att sprida lögner om folk är, iallafall för mig, oförklarligt.

Det finns en tjej som absolut inte tycker om mig. Jag kan inte direkt säga att jag inte tycker om henne, däremot så tycker jag att hon är mycket mysko. Hon har betett sig väldigt konstigt när jag har varit i närheten.

Och nu så förstår jag ju varför. Hon har alltså konstant spridit alla möjliga lögner om mig under senaste året. Vissa lögner är så otroliga så jag förstår inte hur någon kan tro att det är sant. Andra lögner blir så genomskinliga i kombination med vad hon tidigare ljugit ihop. Andra lögner är sådana som gör att jag funderar varför hon gör så här. Vad vinner hon på det?

Vi har aldrig jobbat ihop. Vi har aldrig umgåtts. Vi har däremot gemensamma bekanta och befinner oss ibland på samma ställen med vid olika tillfällen. Vad jag vet så har vi aldrig varit osams.

Men varför sätter hon igång med detta? Vad ger det henne?

Vad hon inte vet är att en av dom som hon nu sitter och ljuger inför är en av mina vänner. Min vän tappade hakan när den ena mer fantastiska lögnen än den andra dukades upp.

Jag tänker inte sänka mig så lågt att jag konfronterar henne. Aldrig! Istället så ska jag bara le och stirra ut henne. Och så har jag nu valt ut några av våra gemensamma bekanta som jag ska berätta min version av sanningen för.

Men, ändå kan jag inte sluta på fundera varför hon gör som hon gör?

Jag hostar och jag hostar. Allra mest när jag är utomhus eller i närheten av ett öppet fönster.

Hostan började i onsdags eftermiddag och kändes då som ren och skär allergi-hosta. Nu har den övergått till nå’n blandning av allergi- och astma-hosta. Kan bero på att min lungfunktion, minst sagt, inte är på topp just nu…

I vanliga fall, om jag tar mina mediciner som jag ska och inte utsätter mig för allt för mycket som jag är allergisk mot, så har jag en lungkapacitet som är ca 90% av det jag (teoretiskt) borde ha. Igår kväll hade jag ca 50% av det jag brukar ha.

Så idag ska jag hålla mig inne. Som tur var kan vi inte öppna fönster här på jobbet så jag lär klara mig rätt bra. Jag ska framförallt undvika frömjöl, hundar, katter och cigarettrök. Och jag ska träna ikväll.

Jag är ju inte sjuk. Bara lite allergisk. Och lite astmatisk. Jaja, inte så lite då. Men jag är fortfarande inte sjuk.

Min telefon ringde idag. Jag suckade lite och beredde mig på ett jobbigt jobbsamtal.

Efter diverse resonemang om hur vi kan lösa de problem vi har just nu så sa min kund "du ska bara veta en sak".

Hjälp! Vad är det nu då?

"Du ska bara veta en sak, du ska ha ett jättetack! Jag tycker du är jätteduktig och vi hade aldrig klarat det här utan dig. Vi har redan lagt in äskande om att få fortsätta ha med dig hos oss under hösten. Och du skulle bara vet vad XXX säger bra saker om dig."

Åh, jag blev så glad! Jag satt här en lång stund och bara log. Sen insåg jag att om dom vill ha mig till hösten så innebär det ju att jag måste fortsätta pendla till dom ett tag till.

Jaja. Det är långt till hösten. Fram till dess ska jag bara le, vara glad och lycklig!