Ewas lite av varje

Ibland brukar min mamma säga "man får de barn man förtjänar". Och jag brukar fylla i "nä men så snäll har du väl inte varit att du verkligen förtjänat mig". Och så skrattar vi tillsammans.

De senaste veckorna har varit en prövning när det gäller släktingar. Speciellt en del av släkten. Närmare bestämt en väldigt specifik del av släkten.

Ofta så skulle jag vilja ha syskon. Men, inte min mammas syskon! Eller jo, två av dom skulle jag kunna tänka mig. Men inte resten av dom. Och speciellt inte en av hennes systrar.

Inte heller hennes barn skulle jag vilja ha som syskon. Det räcker så gott att vara släkt med dom. Närmare behöver jag inte ha dom.

Men det är så svårt att se hur dom beter sig och inte kunna göra något åt det. Jag lider så med kusinbarnet som råkar illa ut pga sina föräldrar och morföräldrar. Han har inte förtjänat sina föräldrar! Han har förtjänat några andra, bättre, föräldrar. För föräldrar ska inte vara så utstuderat elaka!

Det enda fördelen jag kan se just nu är att jag blir så nöjd med just mina föräldrar. Tack och lov att jag har just dom!

Man ska inte gruva sig. Man ska inte oroa sig. Jag vet det. Men…

Ända sedan i fredags har jag oroat mig. Och försökt att inte oroa mig. En hel massa energi har gått åt till det.

Sedan blev det onsdag. Lite ont i magen hade jag allt. Sedan blev det onsdag eftermiddag och än mer orolig blev jag.

Sedan var det dags för det obehagliga mötet att börja. Jag var orolig. Och laddad till tusen. Tillsammans med kollegan T så hade vi en klar strategi. Vi började starkt. T ledde mötet och jag fyllde i där jag tyckte det behövdes.

Men, vad hände? Vi var helt plötsligt helt överens. Alla. Men var var torsdagens gräl och otrevliga stämning? Nå’t måste vara fel?!

Nähä. Det blev ju ett riktigt bra möte. Ett långt bra möte som följdes av en god och lång middag. Men det kanske blev ett så bra möte just för att vi hade föreberett oss. Laddat upp med massor av argument. Och de andra insåg då att det var ingen idé att börja bråka?

Strunt samma. Det blev ju bra. Och maten var himla god!