Åldrar
När jag började skolan var vi fem tjejer i min klass. När vi började tvåan var vi bara tre. Efter tvåan delades klassen och vi slogs ihop med en annan klass.
(Hur svårt kan det ha varit att när vi började skolan räkna ut att det bara var två år kvar tills den nya skolan skulle vara klar? Och att det då kanske var lämpligt att placera de barn som skulle börja på nya skolan i en klass, och resten av skolbarnen i en annan? Det var tydligen jättesvårt!)
Det kom då en tjej till vår klass så då var vi fyra tjejer. Efter trean delades vår klass igen för då skulle vi börja på den stora skolan. Och då var en psykolog inblandad eftersom vi skulle delas igen. Vi fick skriva på en lapp vilka tre vi helst ville gå i samma klass som. Gissa vilka tre jag skrev?
Så utan att jag har flyttat har jag bara två klasskamrater som jag har gått hela grundskolan med. För givetvis placerades vi tjejer med några killar som vi "bara" gått trean med. Och så delades vår klass upp och vi spreds ut i de befintliga klasserna på den stora skolan.
Jag var nog inte så brydd egentligen. Jag hade inga problem med att få nya vänner, men så här i efterhand skulle jag gärna ha gått med samma klasskamrater hela tiden.
Igår träffade jag pappan till en av mina gamla klasskamrater. Jag minns att min kompis A (som länge var min bästis) hade så unga föräldrar. Mina var ju urgamla i jämförelse!
Men igår så insåg jag att hon kan faktiskt inte ha så unga föräldrar, pappan såg ju jättegammal ut! Tack vare mammas "befolkningsprogram" så kollade jag upp hur gamla de är och de är bara fem år yngre än mina föräldrar. Hur sjutton kan jag ha tyckt att hon hade så unga föräldrar, mina var ju inte alls gamla i jämförelse! (Dessutom ser inte min pappa så där gammal ut nu…)
