Slut som artist
Oj vad min kropp är trött! Jag erbjöd mig som frivillig till att vara med och måla hus. Just nu ångrar jag det…
Och det är bara att inse att vi har olika nivåer på hur noggrann man är. Jag är en ganska snabb målare, men noggrann. Och det var jobbigt att se hur framför allt två av de som var med slarvade. Står man ändå uppe i en stege så är det ju lika bra att måla allt så man slipper klättra upp igen.
Dessutom så var det väldigt svårt att få kontakt med 19-åringen som konstant lyssnade på musik. Det spelade ingen roll om man stod en meter från honom och skrek, han märkte inget. Man fick röra i honom för att få kontakt.
Så vid ett tillfälle stod jag högt uppe i en stege när jag såg att han målade där vi nyss hade målat. Och att han inte målade på ett ställe där han borde ha målat. Vad gör man då? Jo, plockar fram mobiltelefonen och ringer honom…
Huset är inte färdigmålat. Men garaget är nästan färdigt. Och med sky-lift en helg till (i augusti) så blir huset klart. Garaget ska målas klart på tisdag, det är bara några kvadrat som inte blev klara.
Men nu är min kropp trött…
