Igår drabbades jag av den stora tröttheten. Det följdes av den stora huvudvärken, även kallad migrän. Eller kanske det var så att jag däckades av tröttheten pga migränen?
Fredagen passerade utan minsta tillstymmelse till migrän. Puh! Det kan bero på att jag ilade hem, snabbstädade och sedan hade kusinfrämmande hela kvällen. Ingen chans att hinna slappna av precis.
Lördagen började bra med aerobics och sedan besök på färgaffärer och mataffär. Men när jag kom hem så gick luften ur mig och jag däckade. Sov två timmar och vaknade av/med migrän. Hann alltså inte prova mina nyinköpta migräntabletter för i det läget finns inte en chans att jag ens klarar av att få ner minsta lilla gnutta vatten.
J ringde och fattade hur illa det var. Han åkte hit ut, ringde på hos grannarna och bad att dom skulle låsa upp hos mig eftersom jag var sjuk. Sen tog han verkligen hand om mig. (Drog ner persienner, öppnade fönster för att få ett svalt sovrum, hämtade spy-hink, la sig ner bredvid mig och berättade att det här får över och om nå’n timme mår du bättre igen.) När jag väl mådde bättre så fixade han en lätt-middag med det enda jag ville ha: kallt citronvatten och stekt kyckling.
Vi såg TV, fikade lite, pratade och skrattade. Precis vad jag behövde göra en sån här lördagkväll. Vad sjutton skulle jag göra utan honom?
