Ewas lite av varje

Nu har jag bestämt mig för att hålla ett tal. Om det nu blir tal på bröllopet alltså.

Vad det riktigt ska handla om vet jag inte, men nu har jag slutet klart!

Hos Miriam såg jag länken Slut . Och där är ju avslutningen på mitt tal! Hurra för Miriam, räddaren i nöden!

En av mina grannar är en dam som har bestämda åsikter om allt och alla. Hon är inte omtyckt av grannarna och vi har en relativt frostig relation, men vi pratar iallafall med varandra när vi träffas.

Igår kväll kom jag rusande, 4 minuter sen, till en träff med delar av bostadsrättsföreningens styrelse. Jag var trött och hade verkligen stressat för att hinna. Jag bad om ursäkt för att jag var sen och de andra tyckte att det inte gjorde nå’t eftersom de precis hade kommit.

Jag hade stigit upp kl 6. Varit på jobbet 7.25. Jobbat hela dagen. Rusat från jobbet 16.35 för att träna mellan 17 och 18. Och ilat hem till kvällens "inspektionsrunda". Inte hunnit äta någonting efter träningen.

På måndagen hade jag stigit upp kl 6. Jobbat 7.15 till 18.35. Ilat hem för att hinna i tid till styrelsemötet. För en gångs skull var vi inte hemma hos mig utan i bya-lokalen så jag stod där och förberedde kaffet när de andra kom. Damen kom näst sist av alla.

Igår kväll samlades vi utanför föreningens förråd vilket är utanför damens hus. Hon stod och pratade med de andra.

Jag kommer då ilande 4 minuter sen. Jag har förberett de papper vi behöver under kvällen. Jag ber om ursäkt för att jag är sen.

Då säger damen "om du steg upp lite tidigare på morgonen skulle du inte behöva vara sen till allting".

Va? Hon upprepade det en gång till. Jag hade inte hört fel. Sen sa damen "jag kan inte vara med ikväll, jag hinner inte".

Jag kunde inte bara låta bli, mitt svar blev "om du steg upp lite tidigare på morgonen skulle du kanske hinna vara med". Sen vände jag mig om och gick iväg till det första huset som vi skulle titta på.

Kärring!

Jag kämpar och kämpar, men ibland blir jag så irriterad på människor. Främst på en av mina kollegor. (Snart är han fd kollega!)

Jag berättade häromdagen för en av mina vänner att jag var så himla irriterad på honom, att jag hade kämpat i två timmar med att inte blir irriterad men till slut så orkade jag inte längre och då sa jag vad jag tyckte till honom. Resultatet blev ett mindre gräl, givetvis.

Min väns reaktion var "nedlåt dig inte till att bli irriterad på honom, det är ju bara att strunta i honom". Hon sa det hela med en ton och en min som visade att det var mitt fel att jag blir irriterad på honom.

Det är det säkert. Men ska han få bete sig hur som helst? Jag kan väl ändå inte ta ansvar för att han beter sig som ett ärkesvin?! Nå’n gång måste jag väl berätta för honom hur jag upplever honom och hur irriterad jag blir.

Ska folk få springa omkring och trampa på andra, prata skit om andra och bete sig hur som helst bara för att jag inte ska "nedlåta mig till deras nivå"? Det handlar inte bara om mig, han gör likadant mot andra. Speciellt mot andra som han anser att han inte har användning av.

Nää. Det hela resulterade i att jag inte bara är irriterad på honom utan även på min vän. Och jag som bara ville ha någon som lyssnade på när jag klagade…