Mitt fel?
Jag kämpar och kämpar, men ibland blir jag så irriterad på människor. Främst på en av mina kollegor. (Snart är han fd kollega!)
Jag berättade häromdagen för en av mina vänner att jag var så himla irriterad på honom, att jag hade kämpat i två timmar med att inte blir irriterad men till slut så orkade jag inte längre och då sa jag vad jag tyckte till honom. Resultatet blev ett mindre gräl, givetvis.
Min väns reaktion var "nedlåt dig inte till att bli irriterad på honom, det är ju bara att strunta i honom". Hon sa det hela med en ton och en min som visade att det var mitt fel att jag blir irriterad på honom.
Det är det säkert. Men ska han få bete sig hur som helst? Jag kan väl ändå inte ta ansvar för att han beter sig som ett ärkesvin?! Nå’n gång måste jag väl berätta för honom hur jag upplever honom och hur irriterad jag blir.
Ska folk få springa omkring och trampa på andra, prata skit om andra och bete sig hur som helst bara för att jag inte ska "nedlåta mig till deras nivå"? Det handlar inte bara om mig, han gör likadant mot andra. Speciellt mot andra som han anser att han inte har användning av.
Nää. Det hela resulterade i att jag inte bara är irriterad på honom utan även på min vän. Och jag som bara ville ha någon som lyssnade på när jag klagade…
Det där känner man ju igen.. irriterande som få! Och så kärringen i nyaste inlägget.. fiii fan.. det är så man BAXNAR!
Comment by Ulrica — 31 August, 2006 @ 10:32 am