Ewas lite av varje

Man ska banne mig inte försöka ordna nå’t för sina kollegor!

Vi var fyra stycken som drog igång en höstfest. Jag halkade med på arrangerandet och jag har sluppit väldigt lindrigt undan.

Men jag blir så otroligt less på folk som anmäler sig och sedan antingen struntar i att säga att dom inte kommer eller så säger dom ca 30 minuter innan festen att dom inte kommer. Och så står vi där med en beställning på en restaurang på ett visst antal personer.

Jag förstår att det ibland kan köra ihop sig, men det är ständigt samma personer som gör så här.

Det är så himla dålig stil!

Jag kan ibland störa mig på småsaker. Som nu när jag läste vad en av mina fd chefer skrev. Hon är officiell bloggare denna vecka.

Hon skrev "Läste i dagens Norrbottens-kuriren en massa tips om att undvika mejlstress, förundras över att tipsen även är kring hantering av jobbmail och privatmail. Vem har sin snigelpost till sin jobbadress, så varför ha privatmejl till jobbet? Jag anser man inte skall kombinera dessa, då blir det heller inga mejlproblem att byta jobb, vilket de flesta gör då och då."

Jag följer absolut inte det hon skriver. Trots att jag har flera mail-adresser. En som är ganska hemlig. En som är officiell när det gäller bostadsrättföreningen. En som är min adress exempelvis här (och som jag har kontakten med USA-släktingarna via). Och så mina jobb-mailadresser (få se nu, 1,2,3 nej 4 stycken!).

Jag får och skickar jobbmail på mina 3 jobb-mailadresser. Den fjärde kanske jag får mail på, men jag har eftersändning till en av de andra.

Jag får och skickar privata mail på 2 av mina 4 jobbmail-adresser. Dessutom så får jag en del privata mail från kollegor på jobbadressen eftersom vi hör till samma företag. Ska jag då säga till dom "nej nu mailar du privat, då ska du skicka till en annan adress".

Och dessutom så får jag en del jobb-snigelpost hem. Som jag egentligen borde få till jobbet men företaget envisas med att skicka hem den.

Äh. Det kanske funkar för henne. Men absolut inte för mig!

Ibland känner jag mig gammal.

Speciellt…

• … när kusinbarnen tittar, med stora ögon, på en telefon med snurrskiva och inte vet hur man ringer med den. Och en så’n telefon har jag ju hemma. Och använder.
• … när kusinbarnet läser tidningen och  "vad menar dom här, vad är bak-elit för något?" och jag utan att ens behöva fundera förklarar vad bakelit är.
• … när gudbarnet med stora ögon frågar "va, fanns 5 myror när du var liten också?". Och jag inser då att jag växte upp i ett annat århundrade.
• … när gudbarnet berättar om sin nya fröken och jag inser att jag har varit barnvakt åt henne. Och när jag tänker efter så gick jag gymnasiet när fröken föddes.
• … när jag ser fram emot helgen för då får jag vila. Hur sjutton orkade jag med att göra något på fredagskvällar tidigare?
• … när jag beskriver var något finns genom att säga vad som fanns där tidigare. Gamla polisstationen är en höjdare, det verkar inte vara många som minns den.
• … när knäna konstant klagar när jag på morgnarna stapplar nerför trappan för att gå ut och hämta morgontidningen.
• … när jag får kusinbarnbarn. (Fast min mamma måste ju vara ur-gammal, hon får ju syskonbarnbarnsbarn.

Men idag kan jag ju inte vara gammal eftersom jag ska på fest trots att det är fredag. Och imorgon kväll ska jag ha kombinerat födelsedagsfirande/gudmorsmys/barnvaktande med gudbarnet. Och på söndag är jag och släkten bjuden till gudbarnet på 9-års-kalas. Och det älskade gudbarnet bjöd in mig med orden "alla gamla kommer på söndag men du kan väl komma då också trots att alla gamla kommer?"…

Tänk att dagar kan vara så olika!

I tisdags hade jag en riktig "jajustja-dag". Jajustja, det skulle jag ju göra. Jajustja, jag skulle ringa honom också. Jajustja, jag skulle fixa faktureringen. Jajustja, det är fest på fredag. Så fortsatte det hela dagen.

I onsdags hade jag en riktig "ajaj-dag". För länge sedan jobbade jag med en man som kom från nå’t annat land (minns faktiskt inte varifrån han kom!) och han var så där halvbra på svenska. En dag sökte han ett ord: "jag har idag haft en, hm vad heter det nu, nu minns jag: ajaj-upplevelse!" Ordet han egentligen sökte var aha-upplevelse, men själva uppfinningen av ordet ajaj-upplevelse tyckte jag var så bra!

I onsdags hade jag alltså en riktig drös av ajaj-upplevelser. En riktig ajaj-dag.

Igår var väl en helt vanlig dag. Ingen som jag kommer att minnas eller så. Det hände en massa men inget särskilt. Varken bu eller bä.

Och idag hoppas jag att det blir en riktig bra dag! Det är ju fest ikväll här på jobbet!