Ewas lite av varje

Jag var på "spontanfika" igår kväll. Jag träffade P när jag handlade och blev då bjuden hem till P&L med orden "men du, sväng in hos oss och fika när du är på väg hem". Just sån’t spontana ord gör mig så glad!

L&K kom också förbi, så vi var då fem te-drickare, fyra katter och en hund som samsades runt ett fikabord.

Ungefär samtidigt som jag kom till P&L så drog L ner rullgardinen i köket. Det kändes så hemtrevligt bekant och det tog mig en bra stund att komma på varför det var så bekant. Men till slut kom jag på det, det var samma känsla som när jag var liten och var hos farmor och farfar. Där var det kvällsfika (mjölk och veteknäcke eller kågekaka) vid köksbordet, med tänt lysrör i taket men nerdragen rullgardin.

Och jag insåg helt plötsligt varför farmor och farfar alltid drog ner rullgardinen i ena köksfönstret när det blev mörkt. Det var inte av någon slags mysfaktor eller rädsla för att folk skulle se in, de hade ju E4:an utanför gården och när bilarna körde med helljuset på blev det helt vitt i köket! P&L har samma problem, de har inte E4:an utanför fönstret men en annan stor väg går utanför deras tomt och eftersom vägen svänger lite just där så får de allt ljus från trafiken in i köket!

Tänk att det som jag upplevde som så mysigt som liten egentligen var en praktisk nödvändighet. Men antagligen klagade dom aldrig på det eftersom jag inte har det minsta minne av att E4:an var till besvär. Det enda jag minns är att när nya E4:an invigts så kunde inte farfar sova för det var så tyst utan all trafik på natten.

Ändå sedan jag lärde mig skrivstil så har min mamma påstått att jag borde bli läkare eller präst. Och det pga min bitvis svårlästa skrivstil.

Nu har min stil utvecklats till en blandning mellan textning och den skrivstil som jag lärde mig 1976. Det är betydligt mer "svängar" och markeringar än i den skrivstil som jag fick sån’t beröm för -76 av fröken Christina. Men -74 när jag började ettan så klagade fröken Mabel på att mina S flög (dvs de höll sig inte på raden). Jag var så ledsen för de var ju perfekta i övrigt, spelade det verkligen så stor roll att de inte höll sig perfekt på raden?

Och mina S flyger fortfarande. Numera har mina små s nästan tappat översta delen också. Hm, flygande s utan översta delen, som jag binder ihop med nästa bokstav, det blir ju nästan en åtta!

Igår skrev jag en komihåg-lapp innan jag gick hem. Det är saker som jag måste komma ihåg att göra idag. På första raden står det något som jag idag kämpar för att kunna förstå. Min mamma kanske inte har så fel ändå?

Det står nå’t följt av ett bindestreck och sedan texten "rapport". Vaddå för rapport? BV-rapport? PW-rapport? POV-rapport?

Äh, jag kommer väl på senare vad som står där. Jag lär iallafall komma på det när ikväll när jag ska somna…

Uppdatering: PDF-rapport står det. Det ser väl vem som helst?!

Jag träffade igår kväll en person som jag i vanliga fall tycker rätt bra om. Men igår kände jag att jag orkade bara inte med honom.

Han hade precis tränat och var full av energi och jätteglad.

Jag var trött, förkyld jätteallergisk, mer stressad än vanligt och allmänt förtvivlad över allt jag borde hunnit göra men inte hinner med på jobbet. Jag skulle precis träna men var inte upplagd för det.

När jag sa till honom att allt var bara för mycket just nu och att jag kände att jag snart inte orkar med det längre så trodde jag att han skulle kunna ta det svaret. Framför allt eftersom vi brukar kunna prata om allt.

Men hans svar var "så är det för alla nuförtiden".

Mitt liv blir inte lättare av det. Jag hade hoppats kunna få lite stöttning av honom men istället kände jag att han nedvärderade det jag upplever.

Först blev jag ledsen men nu i efterhand så är jag arg. Glöm att jag kommer att vilja prata med honom igen!