Fikakväll
Jag var på "spontanfika" igår kväll. Jag träffade P när jag handlade och blev då bjuden hem till P&L med orden "men du, sväng in hos oss och fika när du är på väg hem". Just sån’t spontana ord gör mig så glad!
L&K kom också förbi, så vi var då fem te-drickare, fyra katter och en hund som samsades runt ett fikabord.
Ungefär samtidigt som jag kom till P&L så drog L ner rullgardinen i köket. Det kändes så hemtrevligt bekant och det tog mig en bra stund att komma på varför det var så bekant. Men till slut kom jag på det, det var samma känsla som när jag var liten och var hos farmor och farfar. Där var det kvällsfika (mjölk och veteknäcke eller kågekaka) vid köksbordet, med tänt lysrör i taket men nerdragen rullgardin.
Och jag insåg helt plötsligt varför farmor och farfar alltid drog ner rullgardinen i ena köksfönstret när det blev mörkt. Det var inte av någon slags mysfaktor eller rädsla för att folk skulle se in, de hade ju E4:an utanför gården och när bilarna körde med helljuset på blev det helt vitt i köket! P&L har samma problem, de har inte E4:an utanför fönstret men en annan stor väg går utanför deras tomt och eftersom vägen svänger lite just där så får de allt ljus från trafiken in i köket!
Tänk att det som jag upplevde som så mysigt som liten egentligen var en praktisk nödvändighet. Men antagligen klagade dom aldrig på det eftersom jag inte har det minsta minne av att E4:an var till besvär. Det enda jag minns är att när nya E4:an invigts så kunde inte farfar sova för det var så tyst utan all trafik på natten.
