Ewas lite av varje

Jag kan inte låta bli att fundera över hur en del klär sig efter att ha tränat.

En del kommer in i omklädningsrummet efter att exempelvis kört spinning. Deras träningskläder är alldeles blöta av svett. De drar då på sig jeansen utanpå sina svettiga underkläder och tar sedan på sig sin vanliga tjocka vinterjacka utanpå den svettblöta tröjan. Och sedan går de iväg.

Hur äckliga blir inte jeansen av det? Ok, dom går ju enkelt att tvätta. Men vinterjackan?

Igår var det några tjejer som hade varit på spinning och deras kläder var riktigt blöta av svett. De tog av sig träningsbyxor och tröja, sedan på med jeans och vanlig tröja utanpå blöta träningsunderkläder. De skulle nämligen gå och fika!

Nä. Jag skulle inte kunna tänka mig att gå och fika utan att ha duschat och bytt kläder helt och hållet. Och inte skulle jag kunna tänka mig att ta på mig ytterjackan utanblå en blöt träningströja heller, ytterjackan skulle kännas allt för ofräsch efter det.

Jag sitter just nu och räknar på fingrarna. Det är ibland svårt att räkna ut när saker och ting hände egentligen. Men nu kom jag fram till ett svar, det var 8 år.

Alltså, för 8 år sedan var jag med om att för första gången bli "såld". Det var vår jobb-enhet som såldes till ett annat företag. Som avskedspresent från det gamla företaget så fick vi varsitt stort blått glas-fat, tror det var ett Orrefors-fat. Jag tyckte aldrig om mitt fat, jag hade ingen användning för det och det var mest i vägen.

Det slutade med att jag ungefär ett år senare av misstag slog sönder det (det var en fallande gardinstång som landade i skålen och sen fanns den inte mer). Flera av mina kollegor diskade sönder sina fat, de bara sprack. Vi pratade om dessa fat på jobbet och jag trodde att alla visste om att jag absolut inte tyckte om faten.

Efter 18 månader på det nya företaget så slutade jag där. Och vad fick jag som avskedspresent från företaget? Jo, ett blått glas-fat! Ett inte lika stort, men iallafall ett likadant fast storleken mindre. Det var min dåvarande chef som köpt det, och jag undrar fortfarande om han verkligen inte hade hört vad jag tyckte om fatet. Eller om han köpte det just för att han visste att jag inte tyckte om dom?

Mitt andra blåa fat har flyttats runt hemma och mest varit i vägen. Jag har hotat med att skänka det till nå’n loppis men aldrig gjort det. För någon vecka sedan så plockade jag fram det och använde det som fruktfat. Mest bara för att det ordinarie fruktfatet var odiskat.

Igår skulle jag diska det blå fatet. När jag sedan sköljde det så sprack det helt plötsligt och jag hade då bara ett halvt fat i handen! Äntligen kunde jag slänga det med gott samvete…

Idag åkte det i glasigloon. Det är lättare när glasfat går sönder än när man slår sönder en porslinsform, just för att glas kan man slänga i glasigloon men porslin ska man föra till återvinningen på Kronan och dit är jag i stort sett aldrig!

(Och porslinsformen var min favoritform. Den åkte i golvet när jag skulle diska. Jag hade gillrat just det blå fatet och porslinsformen i en farlig hög på diskbänken och givetvis var det favoritformen som åkte i golvet. Men det kanske var den som hämnades på det blå fatet så det sprack?)