Känsligt ämne
Pengar är ett mycket känsligt ämne.
Har man pengar så får man inte prata om det. Om man har en bra lön och ändå inte har några pengar så får man tydligen gärna prata om det.
En av mina vänner tjänar riktigt bra. Hennes man tjänar än mer. Men dom har aldrig några pengar. Eller rättare sagt, de har aldrig några pengar på sina lönekonton så då anser dom att dom inte har några pengar. Att dom har pengar på sina sparkonton det är tydligen nå’t helt annat.
En annan av mina vänner tjänar riktigt bra. Hennes man tjänar mycket mer. Dom pratar aldrig om pengar överhuvudtaget. Det märks att dom har pengar men inte på nå’t vräkigt sätt, mer på ett stilrent sätt. Snygga kläder. Nya bilar. Fina mobiltelefoner. Men om barnen förstör sina mobiltelefoner så är det inte alls så att dom direkt får en ny lika fin. Nä, inte alls. En av sönderna lyckades bada med sin mobiltelefon i somras, och han fick då ärva en gammal telefon som fanns i nå’n låda hemma i huset. (Och så får han en ny i julklapp istället.)
En annan av vännerna tjänar rätt hyfsat. Och det gör hans fru också. De har aldrig några pengar. Däremot så har de hur mycket prylar som helst och går på krogen riktigt ofta. De har märkeskläder som ratas rätt snabbt. Och barnen är otroligt bortskämda med att få allt dom vill. Han pratar konstant om att han inte har några pengar och det accepteras av alla.
Häromdagen pratade vi om något som jag funderar på att göra. Jag sa "jag har ju pengarna så det är inte det som är problemet". Och så fick jag alltså inte säga! Framför allt inte inför vännen som bränner alla pengar på en gång han får lönen.
Men varför får inte jag säga att jag har pengarna? Jag har inte dyra märkeskläder. Jag går sällan på krogen. Jag är inte speciellt intresserad av nya teknikprylar. Mina pengar lägger jag på det jag vill.
Att sitta och säga allt man vill göra om man hade pengar är tydligen ok. Att säga att man funderar på att göra nå’t men att det kanske är nå’t annat än pengar som hindrar en, det är tydligen inte ok.
Jag fattar inte varför.
