Väggen att inte gå in i
Jag hittade följande text bland all direktreklam som fyller postlådan. Det var från nå’n av hälsokostkedjorna. Jag rev ut texten, för jag tyckte den var så bra!
Du ska vara aktiv, spännande, vacker, intressant, sexig, nyfiken, vältränad, bildad och rolig med ett harmoniskt familjeförhållande och ett aktivt socialt liv, inbokade resor och arbeta med det som du tycker är kul och brinner för (givetvis med stor framgång). Är pressen på självförverkligande för stor?
Går du och biter ihop? Till och med så mycket att tandläkaren föreskriver bettskena? När höstmörkret kommer över oss är det många som blir lite nedstämda. Eftersom vi matas med bilden att vara alltifrån duktiga hemmafixare till bildoktorer tror vi kanske att vi även måste vara våra egna terapeuter. Vi måste inte vara så tillknäppta. Det är klart att det inre trycket byggs upp om vi för jämnan svarar ’bara bra’ när någon frågar hur läget är. Att försöka gömma sin ångest är som att hänga doftgranar i ett soprum. Ångestbekämpning à la shopping och godisfrossande fungerar kanske i vardagen, men det är viktigt att verkligen försöka förstå sitt beteende. Armarna omkring oss kan vara utsträckta, beredda att sträcka ut en hjälpande hand – utan att vi ens ser dem. Det finns en mångfald av professionellt stöd tillgängligt. Om vi väljer att ta emot hjälp…
Jag är väl inte så inne på det där med professionellt stöd, men armarna omkring oss finns.
Jag skrev häromdagen en kommentar hos Salt och hennes svar/kommentar på min kommentar gjorde att jag både blev glad och ledsen. För det hon skrev var så exakt träffande!
"Att inte vara tilltrodd, att inte få finnas där för någon man bryr sig om kan vara väldigt jobbigt. Alla behöver få känna sig behövda. Om du aldrig ber mej om hjälp, hur ska jag då kunna med att be dej om hjälp när jag behöver det? "
