Plastisar
Söndag morgon. Vi var på 30-års-kalas och kom hem vid 2-tiden. Och somnade väl sisådär vid 4-tiden. Jag vaknade första gången klockan 6.30.
Men klockan 8 vaknar jag av att telefonen ringer. Det är lilla A. Femåringen som haft magsjuka. Men nu är hon frisk och hon vill hälsa på. NU!
Givetvis får hon det. 8.20 ringer det på dörren och då har jag hunnit dra på mig mysbyxor och en t-shirt, och hunnit borsta tänderna, så jag känner mig relativt bakis-fräsch. Hennes pappa lämnar av henne och vi börjar fundera på vad vi ska göra. Hon vill krypa till sängs igen och vi ska läsa.
Mitt barnboksbibliotek är inte särskilt stort men vår favorit, Kajsa Kavat hjälper mormor, går alltid hem hos oss båda. Efter att vi läst hela boken så börjar funderingarna.
"Har inte Kajsa någon mamma och pappa?"
"Har inte Kajsa några syskon?"
"Har inte Kajsa någon plastmamma eller plastpappa?"
"Var är Kajsas morfar?"
Och inte hade jag några bra svar på dom frågorna. Jag gissar att morfar är död. Att pappa också är död. Och kanske mamma med. Eller så bor mamma någonstans där inte Kajsa kan bo.
"Varför heter det plastmamma och plastpappa?"
Än en gång säger jag att jag inte vet men att jag tror att det har nå’t att göra med att plastsaker ibland inte är "riktiga", (du vet plastglas är ju liksom inte riktiga glasglas) och att det kanske är när man får nå’t extra fast man liksom har orginalet ändå.
Den följs av den konstiga frågan:
"Om min pappa flyttar till Enköping kan jag få en plastpappa då? Och plastsyskon? Precis som Gustaf har."
Varför skulle pappa flytta? Och till Enköping? Varför just dit? Har han pratat om det?
Men nu tycker lilla A att vi har läst klart. Nu ska här ätas frukost. Och jag står där utan svar på mina frågor. Hon har raskt glömt sina funderingar och funderar istället på om vi ska äta varma mackor gjorda i ugnen eller i smörgåsgrillen.
När pappan hämtar upp sin dotter så kan jag inte låta bli att fråga om han ska flytta till Enköping.
Flytta?
Enköping?
Nä. Han är lika frågande som jag.
