Ewas lite av varje

30 November, 2006

Känslor och planering

Filed under: Fulblogg

Jag är en riktig känslomänniska. Jag går på beröm och uppskattning. Ge mig en utmaning med orden "du som är duktig" och jag kastar mig glatt in i utmaningen. Och detta samtidigt som jag är den som ständigt planerar allting.

Oftast är jag glad. Men jag har ett fruktansvärt humör. Tvärarg. Långsint. Fast, jag blir lugnare för varje år som går.

Idag har "säkringen brunnit" ett antal gånger. Första gången blev jag så fruktansvärt arg att jag inte visste vad jag skulle göra. Så jag ringde vännen M och pratade med henne om allt möjligt. Efter det så var jag nere på nivån "kontrollerat arg" så jag skickade iväg några riktigt vassa mail.

Andra gången säkringen brann så gick jag på lunch. Och då gick ilskan över.

Tredje gången så hämtade jag kaffe. Drack kaffet sakta. Och sen ringde jag upp personen i fråga och var från början av samtalet rätt lugn. Men han gjorde mig än mer arg så det hela slutade med att jag i ren ilska sa precis vad jag tyckte. Och avslutade med orden "Nä nu lägger vi ner det här samarbetet. Hejdå".

Nu har jag skrivit ett ganska kort men kärnfullt mail som jag ska skicka till tre utvalda personer. Jag skrev det när jag var riktigt arg, men jag har inte skickat det än. Jag har filat på formuleringarna och ska trycka på send-knappen strax innan jag går hem.

Men så’na här dagar så upptäcker man också ljuspunkterna i tillvaron. Som en av kollegorna, F, som har visat att jag kan lita på vad han säger, även när det stormar. Tur att det finns ljuspunkter i det här november-mörkret!

Vissa saker är till för att nötas på!

Filed under: Fulblogg

Häromdagen fick jag nog. Jag ilsknade till och så skickade jag ett mail till mina kollegor:

"Vissa saker är till för att nötas på!

Exempelvis gångjärnen till diskmaskinen!
Det är väldigt enkelt.  Istället för att ställa din smutsiga mugg i diskhon så öppnar du diskmaskinen och ställer in muggen där. (Det kan även tillämpas på glas och tallrikar.) Stäng gärna diskmaskinen efter dig.

* Skulle diskmaskinen vara full med smutsig disk så finns det maskindiskmedel under diskbänken. Att starta diskmaskinen är väldigt lätt! Och vet du inte hur du startar diskmaskinen så fråga någon av dina kollegor som säkert gärna lär ut den vetskapen.

* Skulle diskmaskinen vara full med ren disk så går det alldeles utmärkt att även nöta på gångjärnen till skåp i köket. Öppna skåpdörrarna och ställ in de rena muggarna, glasen och tallrikarna. Besticken hör hemma i lådorna i närheten av kylskåpet.

Du får gärna ha kaffemuggar på ditt skrivbord. Men snälla, lämna dom inte på handfaten inne på toaletterna, inte heller ovanpå kontorsförrådsskåpen, i konferensrummet eller på fikarumsborden. (Rena muggar i köksskåp, smutsiga muggar i diskmaskinen eller på ditt skrivbord.)

Vi har även en kombinerad kopieringsmaskin och skrivare. Om du skrivit ut papper som du inte vill ha kvar så går det alldeles utmärkt att lägga dom i returpapperslådan intill kopiatorn. Och ett tips: man behöver inte knöla ihop pappret till en boll för att kunna lägga ner det i returpapperslådan…

När du ändå är i farten så kanske du fyller på papper till skrivaren! Ohålat papper i översta facket och hålat i nedersta. Se till att inställningen på skrivaren stämmer med det papper du precis lagt i.

/Inga Disk"

Och tro det eller ej - det funkade! Inte en mugg i diskhon på hela tisdagen och inte heller på onsdagen! Igår startade någon av grabbarna diskmaskinen och det låg inga drivor av papper runt kopieringsmaskinen. Och detta utan att jag har rört ett finger!
Nu undrar jag bara hur länge det håller?

Nä nu blommar det!

Filed under: Fulblogg

Jag pratade med mamsen sent igår kväll. Hon erkände då att hon hade tagit fram adventsljusstakarna igår. Och tänt dom!

Men hallå, det är ju inte första advent än!!! Min mamma - tända adventsljusstakar så tidigt? Nä.

"Men alla andra har ju tänt sina" var hennes försvar. Men inte alla andra. Inte jag.

Men ikväll så! Kan mamma så kan jag!

Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Ian Main