Ewas lite av varje

Så fort en vecka kan försvinna! Det känns som om jag varit borta max 3 dagar. Och så har jag i själva verket varit 7 dagar hos mina föräldrar.

Jag har tydligen varit mycket snäll för tomten hade lämnat en massa paket innanför balkongdörren i mina föräldrars sovrum. (Enligt pappa så var de lämnade där bara för att vi skulle öppna dom i lugn och ro när vårt julaftonsfrämmande hade fått skjuts hem. Tomten hade inte tid att komma förbi senare på kvällen…)

En hemvävd pläd. En hemvävd bred jullöpare. En hemsnickrad hatthylla med exakt rätt mått. En hemsydd tekanne-huva. Perfekt!

Dessutom så fick jag nya tallrikar och en ny brödrost. Och lite annat smått och gott. Det var mycket saker att packa in i bilen idag.

Jag var duktig och fotade i lördags när det var EFIT-dags. Nu gäller det bara att leta reda på var kabeln är så att jag kan föra över bilderna till datorn.

Men först ska jag städa, tvätta, göra efterrätter och förbereda morgondagens nyårsfirande! Den första gästen ska jag hämta inne i stan redan strax efter klockan 13 imorgon (efter att jag vait på nyårs-aerobic). Och då bör det mesta av förberedelser vara avklarat. Nä, nu måste jag börja!

Idag stiger solen upp klockan 9.51. Den går ned klockan 13.02. Drygt tre timmar dag. Inte särskilt mycket.

Det som iallafall är bra med det är att nu vänder det! Mörkare än så här kan det inte bli! Dessutom har vi inte någon snö, så det är verkligen mörkare än mörkast!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Julklapparna är klara. Jag sydde klart den sista igår kväll, den ska bara strykas och hamna i ett paket. Sen är allt klart.

Ikväll ska jag packa och imorgon bitti ska jag åka till mina föräldrar. Det är hur halt som helst nu så det gäller att ta det försiktigt!

Det ska iallafall bli skönt med några lediga dagar. Jag ska vila, läsa, äta gott, se TV, umgås med mina föräldrar och bara vara. Dessutom ska mamsen få hjälpa mig med min stickning. Jag har nämligen kört fast på varv 56 på den stickade duken! Det stämmer inte! Hur jag än gör så blir det fel. Och då är det bra med en mamma som kan visa hur man borde göra för att få mönstret att stämma.

Det som är lite värre är att jag är fortfarande på jobbet. Totalt ofokuserad och tok-less. Jag skulle hur lätt som helst kunna bli på dåligt humör, men det har jag inte tänkt bli idag. Mitt mål för idag är att gå hem i tid. Hinna på Järnia och köpa en ny perkulator-knopp (av metall) åt mor o far. Handla lite. Och sen är det jullov!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Det började regna igår. Underkylt regn. Blixthalka! Fruktansvärt halt!

Flygtrafiken till och från stan stod stilla från 12.45 till 18.00. (Planen som var på väg hit fick landa i Uleåborg, Kiruna eller återvända till Arlanda.)

Lokaltrafiken ställde in busstrafiken under ett par timmar. Länstrafiken ställde in turerna. Vägarna, bland annat E4:an, blockerades av lastbilar och bussar.

Jag gav mig av från jobbet vid 17.30-tiden. Givetvis halkade jag till precis utanför porten och vred om det trasiga knät. Igen! Det var verkligen halt, det var bara att krypköra precis som alla andra bilar. Och att försöka planera sin körning så att man kunde undvika att bromsa.

Men, hem kom jag mig.

Stackars E skulle, som vanligt, köra långtradare till Umeå och tillbaka hit igår. Hon startade tidigare än vanligt, redan vid 18. Efter 4 timmars körning hade hon kommit 10 mil. Bara 19 mil kvar till Umeå då… Sen skulle då lastbilen lastas, hon skulle vila lite och sedan köra hem igen. Hon är inte hemma än…

Jag har alltid läst mycket. Serietidningar, dagstidningar, veckotidningar och böcker.

Samma vecka som jag hade börjat skolan lärde jag mig läsa. (I själva verket kunde jag nog läsa innan men mina föräldrar hade inte uppmanat mig till att lära mig att läsa eftersom mamma inte ville att jag skulle få tråkigt i skolan medan de andra eleverna lärde sig läsa… )
Har man en mamma som är lärare så medför det vissa saker…

Jag har ett starkt minne från när jag gick tvåan. Min fröken trodde absolut inte på att jag kunde läsa så snabbt som jag gjorde. Och gjorde jag det, ja då förstod jag då inte vad jag läste.

Hon surrade på mig när jag läste för snabbt så jag försökte dra ut på läsningen på alla möjliga sätt, men då surrade hon på mig om att jag inte koncentrerade mig på det jag skulle göra. Till slut så var jag så arg att jag grät. "Men testa mig då!".

Hon gav mig den bok hon själv höll på att läsa, "Vredens druvor" av John Steinbeck. Sen tog hon fram tidtagaruret och jag fick läsa en sida medan hon tog tid. Efteråt fick jag berätta för henne vad jag läst. Hon insåg att jag faktiskt kunde läsa så snabbt. Och förstå vad jag läste. Men hon var fortfarande sur mot mig. Nu i efterhand så inser jag att jag läste nog snabbare än vad hon gjorde, och det är antagligen jobbigt att en 8-åring läser fortare än vad fröken gör…

Fördelen var iallafall att jag sedan fick läsa i min takt och vår extrafröken gav mig istället andra läseböcker.

Nu blev jag då lite nyfiken, lever min gamla lågstadiefröken fortfarande? Och det gör hon tydligen. Hon bor kvar här i stan, 86 år gammal.

Jag läser fortfarande mycket. Och snabbt. Men jag har aldrig läst "Vredens druvor", den boken förstörde hon för mig.

Jag räknade samman hur många böcker jag läst i år. Och om jag läser ut den bok jag håller på med och 2 till innan året är slut, då har jag i snitt läst en bok per vecka. Och det är ju ingen konst att hinna med det, jag kommer ju att ha 9 lediga dagar innan året är slut!

-11 grader igår på dagen. Snö på kvällen.

-4 grader idag på morgonen. Men, enligt väderleksprognosen ska det bli plusgrader och snöblandat regn idag. Imorgon så spår dom 5 plusgrader. På fredag 6 plusgrader. På lördag nollgradigt. Och på julafton regn och 2 plusgrader.

Nää. Nej tack! Det räcker med regn och plusgrader nu!

Vi har så fint vitt ute just nu. Sisådär 3-4 cm snö och nästan inte alls halkigt. Så där lagom julfint, förutom att det är lite lite snö. Regnet och plusgraderna kan vi spara till våren.

Mer minusgrader och mer snö! Det är faktiskt december! Det ska inte regna på julafton! (Även om jag minns att det gjorde det första året vi bodde i hus, det var den julen som jag avslöjade tomten…)

Jag tillhör snart inventarierna på gymmet. Har gått där i många år och dessutom mycket. (Nästan varannan dag i år…)

De första åren så höll jag alltid till "någonstans i mitten men till höger" på aerobics-passen. Numera så är jag nästan alltid längst bak och ofta i mitten av bakersta raden. Och det av en enkel anledning, jag tycker helt enkelt att man har mer plats där. Och så behöver man inte ta hänsyn till någon bakom sig.

Men ibland så hamnar man liksom i väggen. Häromdagen var det ett sådant tillfälle.

Det var mycket folk på passet. En av dom populäraste instruktörerna, ett svårt pass och en bra tid. Alltså var det trångt. En del av passet innebar att vi gång på gång övade på att förflytta oss bakåt genom diverse konstiga rörelser. Till höger om mig hade jag vännen H. Framför henne stod en lång tjej som verkligen tog ut rörelserna, åt alla håll, utan att tänka på att det var andra människor som också behövde få lite golvutrymme. Hon krockade med de flesta andra, om de inte flyttade på sig så att hon fick plats.

Jag hade iallafall lite mellanrum mellan mig och väggen, och mellan mig och K som stod framför mig. H hamnade gång på gång i närkontakt med väggen, bland alla vattenflaskor som stod på golvet, och trots det hade hon den långa tjejen precis framför sina fötter.

H är liten och späd. Det kan man väl inte direkt säga att jag är…

Så H och jag bytte diskret plats. När vi nästa gång skulle förflytta oss bakåt så gick jag så nära väggen som jag tyckte var lämpligt. Och jag fick en lång tjej rakt i famnen. Jag log och sa "hoppsan". Men jag flyttade mig inte mer bakåt.

Nästa bakåtförflyttning - samma sak. Nu log jag inte längre men jag sa fortfarande "hoppsan". Glöm att jag flyttade mig en millimeter bakåt!

Tredje bakåtförflyttningen och en tredje gång så får jag en lång tjej rakt i famnen. Denna gång stod hon dessutom på mina fötter. Jag log nu igen. Men denna gång sa jag "vet du vad, du kan inte gå genom mig, och bakom mig så är det en vägg".

Fjärde bakåtförflyttningen så hade tydligen den långa tjejen fattat att hon kunde inte flytta på mig så hon tog inte ut stegen lika långt bakåt. Istället så smackade hon in i tjejen framför när vi skulle förflytta oss framåt igen…

Då brast det för H och K, dom började tokfnittra. Och jag visste inte riktigt vart jag skulle titta för att undvika att också börja fnittra. Men det funkade iallafall, tjejen tog inte ut stegen lika långt under resten av passet. Jag har inget emot att hon tar ut sina rörelser, men när det blir på bekostnad av andra så är jag inte lika tolerant längre.

Måndag morgon. Jag är tidigt på jobbet för att hinna göra så mycket som möjligt innan dagens möten börjar. Jag får väl erkänna också att jag inte hade koll på när dagens första möte började…

Men vad nu då? Ingen kontakt med nätverket? Jag undersöker alla kablar och kontakter, men hittar inget fel. Frågar de två kollegor som finns på plats, men de har inte heller någon kontakt med omvärlden.

Felanmäler. Och tar dagens första té-kopp.

Den koppen följs av många för det blev ett långt avbrott i kontakten med nätverket. Och allra värst är bristen på information. Vi vet inte vad som är fel. Och vi vet inte när det kommer att vara åtgärdat.

Under tiden så dricker jag té och städar skrivbordet.

Jag är hopplös på att hålla på med hur mycket som helst samtidigt.

Det verkar som om min hjärna hela tiden söker efter en sak till att sysselsätta sig med.

Som idag när jag var med på ett telefonmöte. Jag var engagerad i telefonmötet och lyssnade hela tiden. Jag ställde några frågor och kommenterade en del också. Trots det så började jag parallellt med det uppdatera min privata handskrivna adressbok. Letade adresser på hitta.se och skrev ner dom. Och så började jag parallellt med det chatta med två kompisar om när och var vi skulle äta lunch.

Efter telefonmötet ringde jag till de som sökt mig under tiden jag pratat i telefon. Men då passade jag på att tömma diskmaskinen, hämta té, bära undan returpapper och fortsätta med uppdateringen av adressboken.

Just nu håller jag på med en serveruppdatering, byter kläder inför kvällens julbord, städar skrivbordet och skriver det här.

Vore det inte bättre om jag höll mig till en, max två, saker åt gången? Så att nå’t blir riktigt klart!