Ewas lite av varje

Häromdagen så var det bråk på en bensinstation här i staden. (När jag hörde om var det hade bråkats så fick jag tänka länge innan jag förstod var det var. Som gammal Lule-bo så kallar jag den bensinstationen för ett namn som den inte haft på många år…)

Det var flera personer som var där och några av dom stal saker. Och personalen bad då alla lämna stället. En av männen blev då, enligt åklagaren, extremt våldsam och aggressiv så att personalen fruktade för sina liv. Han hotade också personalen till livet.

Mannens version är "Jag hotade ingen, måhända var jag otrevlig. Hade jag velat hade jag gjort någon illa men nu gjorde jag inte det. Jag blev bara sned, jag kände mig kränkt eftersom de villa att jag skulle lämna butiken bara för att min kompis hade snott nått."

(Måhända? Vem använder det uttrycket numera?)

Tingsrätten trodde på mannen och beslutade att inte häkta honom eftersom det inte finns skäl nog att tro att han skulle fortsätta att begå brott.

Nänä.

Sedan januari år 2000 har mannen dömts för:

• 12 fall av misshandel
• 1 brott mot knivlagen
• 4 fall av våld mot tjänsteman
• 5 hot mot tjänsteman
• 3 olaga hot
• 3 skadegörelser
• 10 narkotikabrott
• 2 bilstölder
• 12 olovliga körningar
• 4 rattfyllerier
• 3 fall av häleri
• 15 fall av medhjälp till bedrägeri
• 3 snatterier
• 1 stöld

Ursäkta mig. Men jag tror att det finns skäl att tro att han fortsätter att begå brott. Vi får väl se vad hovrätten nu säger.

Häromdagen så låste sig mitt knä när jag var på väg nerför trappan, på väg ut för att hämta in morgontidningen. Det gjorde minst sagt ont men envis som jag är så hämtade jag in tidningen. Och på nå’t sätt klarade jag mig upp för trappan också.

Det blev bättre under dagen så jag tränade på kvällen. Vilket kanske inte var så himla smart, men jag hade just inte ont innan passet. Och inte efter heller. Men dagen efter, alltså igår morse, så var det illa. Det blev värre och värre under dagen, faktiskt så ont att jag helt uteslöt träning.

Jag placerade mig i sköna vilfåtöljen med min körsbärskärnekudde runt knä. Och för ovanlighets skull hade jag inte haft kudden i micron, den hade jag haft i frysen. Jag hade inte alls ont när jag vaknade idag. Men jag har ju en trappa. Som jag måste ta mig ner för. Ajaj!

Men, jag hämtade in tidningen idag också. Och där läste jag om vännen E som numera bor i norra Finland. Men, det står att hon är 40 år. 40 är för mycket. Hon är ju yngre än vad jag är, och vad jag vet så har inte jag fyllt 40.

Och när jag kom till jobbet så insåg jag att jag måste ju ta mig upp för 40 trappsteg. Det är 40 för mycket.