40 är för mycket
Häromdagen så låste sig mitt knä när jag var på väg nerför trappan, på väg ut för att hämta in morgontidningen. Det gjorde minst sagt ont men envis som jag är så hämtade jag in tidningen. Och på nå’t sätt klarade jag mig upp för trappan också.
Det blev bättre under dagen så jag tränade på kvällen. Vilket kanske inte var så himla smart, men jag hade just inte ont innan passet. Och inte efter heller. Men dagen efter, alltså igår morse, så var det illa. Det blev värre och värre under dagen, faktiskt så ont att jag helt uteslöt träning.
Jag placerade mig i sköna vilfåtöljen med min körsbärskärnekudde runt knä. Och för ovanlighets skull hade jag inte haft kudden i micron, den hade jag haft i frysen. Jag hade inte alls ont när jag vaknade idag. Men jag har ju en trappa. Som jag måste ta mig ner för. Ajaj!
Men, jag hämtade in tidningen idag också. Och där läste jag om vännen E som numera bor i norra Finland. Men, det står att hon är 40 år. 40 är för mycket. Hon är ju yngre än vad jag är, och vad jag vet så har inte jag fyllt 40.
Och när jag kom till jobbet så insåg jag att jag måste ju ta mig upp för 40 trappsteg. Det är 40 för mycket.
