Mail eller telefon?
Tänk så olika man kan uppfatta saker. Som idag när jag fick ett mail som direkt fick mig att ilskna till direkt. "Han är ju inte klok, när ska jag hinna det? Eländarns kund-elände!!!"
Två timmar senare så har vi telefonmöte med samme kund. Han säger precis samma sak som han skrev i sitt mail, men bara av att han låter så lugn, trygg, snäll och gulllig (vilket han är i verkligheten också!) så får han mig att tänka "Va’ trevlig han är, jag hinner nog det där också. Kanske inte idag men garanterat imorgon."
Att jag sedan sitter en stund och jobbar med ett fånigt leende bara för att jag tänker på hur trevlig han är gör ju inte mig något… (Däremot störde min leende uppsyn kollegorna…)
En stund senare ringer telefonen igen och det är en projektkollega. Samma fenomen. Skriver han mail så är det så lätt att bli irriterad på det han skriver men när han förklarar i telefon så blir allt så enkelt. Han har dessutom så charmig dialekt…
(Men sen finns det ju några som jag gärna vill att dom håller sig till att skriva mail till mig. Jag blir bara irriterad av att se deras telefonnummer eller namn på telefondisplayen.)
Så slutsaten måste bli att mail är hårt och kantigt, men telefonsamtal är mindre hårt och mer förlåtande. (Och jag är, tydligen, dessutom väldigt flörtig på telefon…)
