Hoppsan!
Jag tillhör snart inventarierna på gymmet. Har gått där i många år och dessutom mycket. (Nästan varannan dag i år…)
De första åren så höll jag alltid till "någonstans i mitten men till höger" på aerobics-passen. Numera så är jag nästan alltid längst bak och ofta i mitten av bakersta raden. Och det av en enkel anledning, jag tycker helt enkelt att man har mer plats där. Och så behöver man inte ta hänsyn till någon bakom sig.
Men ibland så hamnar man liksom i väggen. Häromdagen var det ett sådant tillfälle.
Det var mycket folk på passet. En av dom populäraste instruktörerna, ett svårt pass och en bra tid. Alltså var det trångt. En del av passet innebar att vi gång på gång övade på att förflytta oss bakåt genom diverse konstiga rörelser. Till höger om mig hade jag vännen H. Framför henne stod en lång tjej som verkligen tog ut rörelserna, åt alla håll, utan att tänka på att det var andra människor som också behövde få lite golvutrymme. Hon krockade med de flesta andra, om de inte flyttade på sig så att hon fick plats.
Jag hade iallafall lite mellanrum mellan mig och väggen, och mellan mig och K som stod framför mig. H hamnade gång på gång i närkontakt med väggen, bland alla vattenflaskor som stod på golvet, och trots det hade hon den långa tjejen precis framför sina fötter.
H är liten och späd. Det kan man väl inte direkt säga att jag är…
Så H och jag bytte diskret plats. När vi nästa gång skulle förflytta oss bakåt så gick jag så nära väggen som jag tyckte var lämpligt. Och jag fick en lång tjej rakt i famnen. Jag log och sa "hoppsan". Men jag flyttade mig inte mer bakåt.
Nästa bakåtförflyttning - samma sak. Nu log jag inte längre men jag sa fortfarande "hoppsan". Glöm att jag flyttade mig en millimeter bakåt!
Tredje bakåtförflyttningen och en tredje gång så får jag en lång tjej rakt i famnen. Denna gång stod hon dessutom på mina fötter. Jag log nu igen. Men denna gång sa jag "vet du vad, du kan inte gå genom mig, och bakom mig så är det en vägg".
Fjärde bakåtförflyttningen så hade tydligen den långa tjejen fattat att hon kunde inte flytta på mig så hon tog inte ut stegen lika långt bakåt. Istället så smackade hon in i tjejen framför när vi skulle förflytta oss framåt igen…
Då brast det för H och K, dom började tokfnittra. Och jag visste inte riktigt vart jag skulle titta för att undvika att också börja fnittra. Men det funkade iallafall, tjejen tog inte ut stegen lika långt under resten av passet. Jag har inget emot att hon tar ut sina rörelser, men när det blir på bekostnad av andra så är jag inte lika tolerant längre.



*fniss* Det tog fasligt lång tid för mänskan att fatta att hon inte kunde ta ut rörelserna så mycket. Smått imponerande, fast tvärtom eller nåt.
Kram!
Comment by Miriam — 19 December, 2006 @ 12:19 pm
Fniss. Det måste ha sett rätt roligt ut!
Comment by Linda V — 21 December, 2006 @ 8:39 pm