Ewas lite av varje

Jag har nyss beklagat mig för min chef. Det är jättesynd om mig. Jag har denna vecka ett sämre rum igen. Orustat badrum. Dålig TV-bild. Och fortfarande ingen homerun på rummet. Alltså är det jättesynd om mig! Eller kanske inte…

Jag har någonstans att bo. TV:n fungerar. Sängen är underbart skön. Elementet fungerar. Och jag har rum mot innergården, alltså är det tyst. Internetuppkopplingen fungerar om jag sitter stilla så nära dörren som jag kan. Och frukosten imorgon lär vara lika bra som vanligt. Vad klagar jag för?

Jag pratade nyss med K. Och beklagade mig om att jag inte hunnit att shoppa på lunchen idag. Och när jag kom in till stan ikväll så var alla affärer stängda.

Men att jag istället för att shoppa på lunchen fick en trevlig lunch tillsammans med MT glömde jag liksom bort. Och gå i affärer kan jag ju göra nå’n annan dag. Dessutom så har jag pengar till det jag vill köpa mig. Vad klagar jag för?

Att jag hellre hade varit hemma är en helt annan sak. Nu är jag här. Det gäller att göra det bästa av situationen. Så nu ska jag lägga mig ner, läsa expressen och se cityakuten. Och sedan sova.

Jag drömde en otäck mardröm natten till idag. Jag vaknade av den flera gånger och varje gång jag lyckades somna om så fortsatte mardrömmen.

Helt klart så var mardrömmen influerad av det som J råkade ut för i helgen. Fast i drömmen var det jag som råkade illa ut och jag var så otroligt rädd. I verkligheten så är jag mer arg för det J blivit utsatt för.

När jag gick till bussen imorse så såg jag att det nästan är fullmåne nu. Så en annan förklaring till dålig sömn och mardrömmar är nog fullmånen.

I fredags tog jag mig samman och bokade tid för klippning. Jag bokade via internet hos min favoritfrisör. Otroligt nog hade hon en ledig tid redan på onsdag. En ledig tid som dessutom passade mig!

Sen fick jag en kallelse till ett möte. Som givetvis skulle vara precis när jag bokat min klipptid. Attans också!

Jag ringde och fick en ny tid för klippning. Jag hade tur och fick en återbudstid på onsdag morgon.

Sen trillade det in en kallelse till ett till möte. Som givetvis var samma tid som min nya klipptid. Jamen hallå, hur mycket oflyt kan man ha?

Det var bara att ringa igen. Nu skrattade hon åt mig och lyckades boka in mig på en tredje tid. Och nu ska jag banne mig inte ringa och ändra tiden en gång till! Kommer det en till kallelse nu så får dom ändra på mötet!

Jag pratade med en av mina vänner idag. Hon är sjuk sedan länge och hon blir inte bättre. Nu har läkarna börjat med att föra över henne till den palliativa vården. Alltså vård i livets slutskede.

Jag förstår inte hur hon orkar vara så stark som hon är. När vi pratas vid så är det oftast hon som tröstar mig. Men idag hade jag stålsatt mig, jag skulle inte vara så ledsen. Och det var jag inte heller. Förrän efteråt. Då var det jag som gick undan och grät.

Nu funderar jag mer på vad jag kan göra för henne. Vad skulle hon uppskatta nu när hon är hemma och knappt orkar med något? Jag ska fundera ut nå’t riktigt bra.

I fredags låg migränen på lur. Jag försökte hålla den stången med vanliga huvudvärkstabletter, och lyckades väl sådär. (Jag hade glömt migräntabletterna hemma.) Lördag hade jag lite ont i huvudet men hann liksom inte med att ha ont. Samma på söndag, måndag och tisdag.

Igår tränade jag efter jobbet. Sen skulle jag äta och därefter skulle jag bara vara hemma. Efter att jag hade ätit så slappnade jag väl av. Och då slog migränen till med full kraft. Jag låg på soffan och klarade inte ens av att hämta den trådlösa telefonen. Nå’n gång sent i natt så klarade jag iallafall av att flytta mig till sängen.

När jag vaknade i morse kändes det som om någon hade spänt fast ett hårt trångt metallband runt huvudet. Ett slags dagen efter-känsla, fast i det här fallet är det "dagen efter migrän-huvudvärk".

Och så känns allt som ett stort nää. Följt av en suck:

• Det ser ut som ett bombnedslag på jobbet. Nää. Suck. Det struntar jag i. Nå’n annan kan väl fixa det.
• Skrivaren funkar inte. Nää. Suck. Det skiter jag i. Det är väl nå’n annan som ska skriva ut som kan ta itu med det problemet.
• Kollegorna är på plats. Även sådana som jag sällan träffar. Nää. Vill inte prata med dom.
• Jag ska äta lunch med en av mina vänner. Som jag inte träffar så ofta. Nää. Jag vill inte. Måste jag verkligen? Jag kan knappast boka av vår lunch eftersom jag de två senaste gångerna har bokat om den. Hoppas hoppas att hon inte kan idag!
• Jag har saker som jag borde ha gjort förra vecka. Men om jag redan är en vecka sen så spelar en dag till väl ingen roll?
• Vi ska ha gruppmöte idag. Och gruppaktivitet. Och äta tillsammans. Nää. Vill inte. Jag orkar faktiskt inte med kollegorna idag. Vad ska jag säga för att slippa ifrån?
• Eftersom jag ska på gruppmöte så hinner jag inte träna idag. Nää. Och jag som antagligen behöver träna för att må bättre.
• Min telefon ringer konstant. Jag vill inte prata med någon. Varför måste dom ringa mig? Har dom inte hört talas om mail? Eller så kan dom väl ringa någon annan?

Jaja. Det blir säkert bättre imorgon. Eller nästa vecka. Eller nå’n gång senare.

I fredags var jag på fest. Alltså åt jag middag.
I lördags var jag bortbjuden. Alltså åt jag middag.
I söndags var jag hos mamma och pappa. Alltså åt jag middag.
I måndags var jag på resande fot. Och åt middag!
I tisdags svängde jag in hos mamma och pappa. Alltså åt jag middag.
Igår onsdag lagade jag middag hemma! Otroligt!

(Att jag inte åt lunch i lördags beror på att jag åt en sen hotellfrukost.
Att jag i söndags varken åt frukost eller lunch har jag faktiskt ingen förklaring till. Annat än att jag var trött och inte var hungrig.)

Och ikväll ska jag äta middag med kollegorna. Det som nu kan spräcka den positiva trenden är morgondagen då jag inte vet om jag hinner med mat innan jag ska på musikal!

Alltså. Jag dricker inte vin. Varken med eller utan alkohol. Jag tycker helt enkelt inte om det.

Jag dricker helst inte öl heller. Jag tycker helt enkelt inte om det.

Om jag måste välja på vin och öl så väljer jag öl. Men allra helst något annat.

Vi var på stor fest i lördags. Till maten serverades först vitt vin och sedan rött vin. Jag hade sett till att jag skulle få mjölkfri mat och det funkade relativt bra.

(Utom när det gällde efterrätten. På min fråga "innehåller den mjölk?" så svarade tjejen som serverade "nej".
Sen kom "vår" servitör. "Ojoj. Den där innehåller ju mjölk!" 
"Men jag frågade ju om den innehöll mjölk och fick svaret att den inte gjorde det".
"Nej den innehåller inte mjölk men den innehåller grädde och du vill väl undvika även det?".
Jag fick en ny efterrätt. Och bara lite ont i magen.)

Men det fanns enbart ramlösa eller cola som alternativ till vin. Inte öl. Inte cider. Inte ens ramlösa med citron. Det tycker jag är dåligt! Eller är det så att man bara måste dricka vin eller ramlösa?

Efter att ha åkt runt lite här i konsultstaden så blir jag så avundsjuk. Här har man ju massor av fina gamla hus!

När jag var liten så fanns det en massa gamla hus i min hemstad. Men sedan så började rivningshysterin och man rev massor av gamla hus. Så nu finns det nästan ingan gamla hus kvar inne i stan.

Det bostadsområde som jag bor i skulle rivas helt och hade säkert utplånats om inte opinionen fått stopp på rivningarna. Senare byggde man upp 11 av husen igen och vi fick genom det chansen att bo i moderna hus som ser ut som de gamla. Men på många andra ställen i stan så har man ersatt gamla två- eller trevånings trähus med högre tråkiga betongklumpar.

Tänk om man hade kunnat vrida tillbaka klockan och åtminstone rädda en del av de gamla husen.

Denna vecka har jag ett bättre rum på hotellet. Fräschare badrum, större rum, soffgrupp och fönster in mot gården. Det är ju bra.

Det som inte är bra är att det trådlösa nätverket inte täcker det här rummet. Suck.

Så vad gör en desperat stressad konsult? Jo, under de få sekunder jag har nätverkskontakt spanar jag in vilka rum som står på listan över rum med trådlöst nätverk. Sen går jag iväg och sätter mig i korridoren utanför några av de rum som finns på listan. Och då kan jag jobba undan mina panikjobb.

Och som tur var så är det ingen annan gäst som kommer ut i korridoren just då…

Jag fick ett SMS från P&P idag. "Vi kommer till stan snart. Vad säger du om att vara barnvakt? "

Hurra! Jag ska få vara barnvakt åt yngsta gudbarnet! Lilla F som jag bara träffat en gång, på dopet i november. Farmor och farfar ska barnvakta de två storasyskonen och jag får ta hand om minstingen. Hurra!