Ewas lite av varje

Idag är det den 18:de januari.

Jag har hittills tränat 9 gånger. Idag blir den 10:de gången.

Jag har hittills ätit middag 7 gånger. På 18 dagar. Det går väl så där med middagsätandet. Men förra veckan åt jag faktiskt middag 4 gånger! (Att 2 middagar var hos mor o far, 1 släktmiddag och 1 middag i Umeå - det är ju en helt annan sak…)

Så tränandet funkar bra. Middagsätandet sådär.

Skärpning!

Jag insåg just att det är inte alls onsdag idag. Det är torsdag.

Det är alltså imorgon som jag åker till Stockholm. Är det jag ska ha med mig tvättat och struket? Ingen aning. Jag hade ju liksom tänkt att det hade jag ju en till kväll på mig att fixa…

Jag tror att jag bestämt mig för vad jag ska ha för kläder imorgon iallafall. Det ska duga både till att ha på dagen och på kvällen eftersom det tydligen inte finns tid för ombyte däremellan.

Men, jag skulle ju vilja gå på basket imorgon, när jag nu är i huvudstaden en fredagskväll. Det är all-star-match i Fryshuset. Det kanske blir min reservplan om jag känner att jag står inte ut med middag och fest på kvällen? (Kan man dyka upp på basket i svarta byxor och kavaj? Eller ska jag ha reservkläder med för det också?)

Stockholm fredag-lördag. Mor och far söndag. Umeå måndag-tisdag. Sen hemåt igen. Onsdag jobb även kväll. Torsdag gruppmöte "med aktivitet", dvs kvällen går åt. Fredag kväll musikal på nya konserthuset!

Puh! Jag blir trött redan nu. Och givetvis har jag lyckats förtränga att jag bör ha planerat redan nu vilka kläder jag ska ha måndag och tisdag så att de är rena. Men nää.

Jaja. Det löser sig. Jag hinner ju tvätta Umeå-kläder ikväll.

Jag träffade grannen/vännen L imorse. Och jag blev så ledsen när hon berättade att hon och P2 ska separera. Och båda ska flytta.

Nää, dom får inte! Jag vill inte att dom ska flytta. Och hur det än är så blir det problem att fortsätta att umgås med båda två efter en separation.

Jag har känt P2 sedan jag var 14 och det kändes som om han äntligen hade hittat rätt när han och L träffades. Men tydligen inte.

Jaja. Sånt är livet. Men jag vill ändå inte…