Ledsen
Jag pratade med en av mina vänner idag. Hon är sjuk sedan länge och hon blir inte bättre. Nu har läkarna börjat med att föra över henne till den palliativa vården. Alltså vård i livets slutskede.
Jag förstår inte hur hon orkar vara så stark som hon är. När vi pratas vid så är det oftast hon som tröstar mig. Men idag hade jag stålsatt mig, jag skulle inte vara så ledsen. Och det var jag inte heller. Förrän efteråt. Då var det jag som gick undan och grät.
Nu funderar jag mer på vad jag kan göra för henne. Vad skulle hon uppskatta nu när hon är hemma och knappt orkar med något? Jag ska fundera ut nå’t riktigt bra.
