I-lands-problem
Jag har nyss beklagat mig för min chef. Det är jättesynd om mig. Jag har denna vecka ett sämre rum igen. Orustat badrum. Dålig TV-bild. Och fortfarande ingen homerun på rummet. Alltså är det jättesynd om mig! Eller kanske inte…
Jag har någonstans att bo. TV:n fungerar. Sängen är underbart skön. Elementet fungerar. Och jag har rum mot innergården, alltså är det tyst. Internetuppkopplingen fungerar om jag sitter stilla så nära dörren som jag kan. Och frukosten imorgon lär vara lika bra som vanligt. Vad klagar jag för?
Jag pratade nyss med K. Och beklagade mig om att jag inte hunnit att shoppa på lunchen idag. Och när jag kom in till stan ikväll så var alla affärer stängda.
Men att jag istället för att shoppa på lunchen fick en trevlig lunch tillsammans med MT glömde jag liksom bort. Och gå i affärer kan jag ju göra nå’n annan dag. Dessutom så har jag pengar till det jag vill köpa mig. Vad klagar jag för?
Att jag hellre hade varit hemma är en helt annan sak. Nu är jag här. Det gäller att göra det bästa av situationen. Så nu ska jag lägga mig ner, läsa expressen och se cityakuten. Och sedan sova.
Äsch, det är klart du är värd det bästa när du ställer upp för jobbet på det här viset. Jobbet snor ju din fria tid!
Comment by Linda V — 29 January, 2007 @ 10:53 pm
Det finns ju alltid två sätt att se på saker. Och själv har jag som du vet snöat in på det tråkiga sättet. Visst håller jag med Linda V om att du är värd det bästa, inte tal om annat, men det kanske kan få vara lite mindre än så ibland. Utan att det gör nåt.
Äsch, nu svamlar jag oavbrutet. Bäst att sluta. Hepp!
Och Kram!
Comment by Miriam — 30 January, 2007 @ 9:18 am
Ibland måste man få beklaga sig lite även om man själv tycker att det är ett i-landsproblem.
Kram
Comment by Annelie — 31 January, 2007 @ 3:55 pm