Ewas lite av varje

Under helgen hamnade jag ett antal gånger i diskussioner om hur det kan komma sig att det finns människor som jobbar på tok för mycket och som bränner ut sig.

Fredagens diskussion var lugn och handlade mer om de olika typerna av människor som finns. Om man kan se eller inte vilka som är i riskzonen för att bränna ut sig.

Lördagens diskussion blev mer hetsig och handlade mer om upprörda känslor om att vissa är arbetslösa medans andra jobbar för två.

Söndagens diskussion var jobbigast. Den avslöjade en människosyn som jag inte trodde fanns hos mina vänner. Åsikten att alla som går in i väggen får skylla sig själv var för mig väldigt överaskande! Samma när det gäller att det bara är att gå hem när man har gjort sina ordinarie timmar för ingen kan kräva mer. Mina vänner kunde absolut inte förstå hur man kan känna sig tvingad att jobba mer än de 40 timmarna.

Men, jag bet ifrån rätt ordentligt. När jag fräst "jo det är ju enkelt att säga men ingen av er har väl provat den situationen i verkligheten" så backade den ena vännen. Den andra tuggade på precis som innan. Men även den andra vännen backade när jag sa "jaha så jag är ett dj-a pucko då som varit ytterst nära att braka med full fart in i väggen?". Nä, det var inte så dom menade. Men hur dom egentligen menade fattade jag aldrig…

Your results:
You are Superman

Superman 80% Green Lantern 80% Spider-Man 65% The Flash 65% Supergirl 62% Hulk 55% Robin 47% Catwoman 45% Iron Man 40% Wonder Woman 37% Batman 30%

You are mild-mannered, good, strong and you love to help others.

Jag får 3 dagar per vecka tidningen Computer Sweden. Jag hinner aldrig läsa den på vardagarna så på helgen brukar jag snabbplöja alla tidningarna i en följd.

Igår läste jag fredagens tidning då det bland annat stod om sömn och sömnproblem. De hade gjort en mini-enkät och frågat några utvalda om de har problem att sova.

Jag störde mig på det en konsultchef svarade: "Jag sover alltid gott, jag tror man måste vara en speciell personlighetstyp för att klara av den här branschen. Man får inte vara ängslig, helt enkelt. Skulle jag få svårt att sova på grund av arbetet så skulle jag nog överväga att byta jobb."

Men vänta nu lite. Om jobbet påverkar mig så att jag inte kan sova så ska jag alltså byta bransch? Kan man inte tänka sig att man då istället borde förändra något på jobbet?

Jag skulle absolut inte säga att jag är ängslig. Och ändå så har jobbet påverkat mig så mycket att jag periodvis har haft sömnproblemen. Det har jag försökt lösa genom att förändra saker i mitt jobb.

Fast det är ju ett enkelt sätt att lösa problem genom att säga att de som påverkas av jobbet ska byta bransch. Nackdelen är att det till slut kan bli få människor kvar i branschen. Eller fel människor.

Nää. Första alternativet måste vara att ändra på jobbet. Och sista alternativet att byta bransch.

Vi var hembjudna till några vänner i lördags. (Och "vi" var faktiskt P och jag! P var här från lördag morgon till söndag kväll, härligt!)

Det var sammanlagt 10 personer som var bjudna och när vi kom dit så hälsade jag på en kille som jag svagt kände igen. Jag kunde absolut inte placera honom. Men han kände igen mig direkt och jag fick en riktig bamsekram. "Men hej, det var verkligen länge sedan!". Vad gör man i det läget? Erkänner att jag inte känner igen honom eller låtsas som om jag känner igen honom?

Jag erkände att jag inte kunde placera honom. Varpå han presenterade sig för P med orden "Hej jag heter R och är hennes före detta pojkvän men hon känner inte igen mig, så jag vet inte om jag ska tolka det som om jag blivit gammal eller om det är hon som blivit det…". Då trillade poletten ner!

Min gamla tonårskärlek! Jag har inte träffat honom på sisådär dryga 20 år men förutom grått hår och mer rynkor så är han faktiskt sig lik!  Vi resonerade oss fram till att jag hade nog varit 16 och han 20 när vi var tillsammans. Det var länge sedan…

Det var så otroligt roligt att träffa honom igen! Det var överhuvudtaget en riktigt trevlig kväll och alldeles lagom avslappnat. Och hade inte P varit med så vet man aldrig hur det hade gått, för R är otroligt charmig! Och numera frånskild…