Ewas lite av varje

Att det ska vara så himla svårt att kombinera jobb och fritid! Eller vaddå fritid?

Jag försöker jobba mycket när jag är i konsultstaden. Passar ju bra eftersom jag ändå inte hinner träna då och eftersom jag bor på hotell så vill jag undvika hotelldöden. Men när jag reser så här så förlorar jag ju inte bara kvällarna när jag är i konsultstaden. Jag förlorar ju även ca 9 timmar i restid varje vecka. (Utöver den vanliga restiden till och från jobbet som jag har både hemma och här.)

Restiden får jag utbetalt i pengar. Men det är ju inte pengar jag förlorar när jag reser så här utan det är ju tid.

Jo visst jag får traktamente. Men hur långt räcker 200 kronor per dygn när man ska äta både lunch och middag på restaurang? Det blir inte särskilt mycket pengar över från traktamentet precis. Och dessutom så blir det ju dyrare därhemma också för jag får slänga mer mat som jag inte hinner äta upp. Eller så får jag köpa mindre förpackningar och det är ofta dyrare.

Och som nu denna vecka. Jag ska antagligen åka hem sent imorgon kväll. Kommer alltså då hem riktigt sent. Och gissa om det finns speciellt mycket att äta hemma på torsdag morgon? Nä just det.

Alternativet kan faktiskt bli att det blir så sent att jag sover hos mina föräldrar och istället åker tidigt på torsdag morgon från dom. Det löser ju frukost-problemet men medför ett annat problem: att jag då måste köpa nya underkläder… När jag nu ska hinna det.

Nää. Det vore bra mycket enklare att pendla till huvudstaden. Kortare restid och enklare. Men allra enklast vore att få jobba på hemmaplan.

Dessutom så saknar jag en förståelse från företaget när det gäller att jag inte är så pigg på att åka på konferenser på helgen. Jag vill vara hemma!

De senaste månaderna har en person i min närhet förbrukat massor av min energi och av min tid. Han finns inte i min geografiska närhet men han är i min närhet genom projekt, mail och telefon.

Jag har retat upp mig hur många gånger som helst på honom. På vad han säger. På vad han lovar. Och på vad han ljuger om. Jag har fått spendera massor av tid på att dubbelkolla (eller trippelkolla) allt han säger. På att korrigera allt han säger. På att protestera mot vad han säger. Och på att försöka hålla koll på att han gör det han lovat att göra.

Men från och med igår så har jag lagt ner det.

Jag har nu övergått till att säga till alla "Vem tror du på, mig eller honom?". Och eftersom han så många gånger har bluffat/ljugit eller vad man nu ska kalla det så verkar de flesta tro på vad jag säger. "Säg då åt honom att fixa det för det är inte gjort" verkar bli mitt standardsvar numera.

Jag är betydligt hårdare nu. Jag tänker inte spendera tid på att göra det han ska göra. Jag tänker inte reta upp mig på honom för han är inte värd det. Det finns betydligt viktigare och roligare saker att göra.

Det plingade till i min mobil. Ett SMS.

"Du har blivit mormor till en stor flicka."

Va? Vaddå?

Efter att ha kollat vem som skickat SMS:et så förstod jag. Mitt kära barnvaktsbarn har blivit mamma! Och hon tyckte tydligen att jag har blivit (extra-)mormor nu.

Lillvännen. Att hon är så stor att hon kan SMS:a. Att hon är så stor att hon blivit mamma! Ojojoj!