Ewas lite av varje

Jag insåg att det är rätt illa däran med mig idag.

Inte nog med att jag fick nog av kollegorna och bestämde mig för att 2 minuter i fikarummet räckte.

Jag försökte få kontakt med chefen via chatten och fick svaret "Japp, upptagen. Ok om jag återkommer". Jovisst det är ok. Varpå han skrev "jag chattar eller inger". Och jag iddes inte ens svara "inger vaddå? Förtroende?  ". Jag bara lät det vara.

Hallå vad är det med mig? Det är nog dags för en  VAM-dag för mig.

Jag hoppas kunna hålla mig på hemmaplan hela kommande vecka. Och jag har bestämt mig för att någon av eftermiddagarna ska jag ta ledigt och åka till vännen M.

Hon är inte bra. Läkarna har gett upp hoppet, inte hon. Ännu. Men det närmar sig.

Hon är nu överförd till den palliativa vården. Hon klarar sig inte längre med rullator utan nu är det rullstol som gäller. Hon är så muskelsvag i hela kroppen. Och allra värst är att hon är rädd för att vara ensam, rädd för att kroppen inte lyder henne längre.

Jag grät länge efter att jag hade pratat med henne igår. Eftersom jag var på uppdrag i huvudstaden så satt jag i ett "tyst rum" och grät. Jag känner inte speciellt många som jobbar där men jag har nog gjort ett outplånligt uttryck på dom…

När jag hade gråtit klart så samlade jag mig och gick tillbaka till min plats för att jobba igen. Då kom kollegan T som direkt såg att något var fel. Och så fort han frågade vad som hänt så grät jag igen.

Jag grät för att min vän ska dö. För att hennes barn ska förlora sin mamma. För att hennes man ska bli ensam med barnen. För att jag känner att jag inte räcker till. För att jag är så arg på alla andra så kallade vänner som inte klarar av att hantera att hon är sjuk utan istället undviker att ha kontakt med henne. För att läkarna inte insåg i tid vad det var. För att jag känner att min vän kommer att försvinna och kvar blir bara minnen.

På måndag ska jag köpa några spel och nå’t lite roligt. Sen ska jag åka till henne någon eftermiddag. Ett sista besök. Har jag tur så hinner jag med fler besök. Men jag ska inte missa chansen att få träffa henne igen!

Idag är en riktig nää-dag!

• Nää, jag ville inte stiga upp idag. Jag var på tok för trött.
• Nää, jag ville inte hämta in tidningen. Det var hur halt som helst utanför vårt hus! Och ingen annan än jag verkar ha behov av minsta lilla gruskorn så det lär vara lika halt när jag kommer hem.
• Nää, jag ville inte gå till jobbet idag. Men jag var så illa tvungen. Jag hade bra mycket hellre stannat hemma och bäddat ner mig i soffan med en bok.
• Nää, jag vill inte ha inplastade mackor som fredagsfika! Jovisst, jag ska vara tacksam över att vi får fredagsfika, men jag gillar inte färdigbredda mackor med massor av smör på och solkiga grönsaker.
• Nää, jag vill inte ständigt ha dåligt samvete för allt jag inte hunnit göra. Och jag vill inte känna att hur fort och hur mycket jag än jobbar så har jag inte en chans att göra allt som landar på mitt skrivbord!
• Nää, jag vill inte äta lunch med en av mina vänner idag. Men vi har ju bestämt det så det är bara att göra det. Jag orkar inte höra på hur synd det är om henne när det gäller allt.
• Nää, jag vill inte fika med dessa eländarns tråkiga/jobbiga kollegor som är på kontoret idag. Det lär bli en té-kopp vid skrivbordet istället.
• Nää, jag vill inte gå på AfterWork med gamla jobbet idag. Jag hade sett fram emot det men eftersom allt är fel idag så även det fel.
• Nää. Nää. Nää!