Ewas lite av varje

En halv arbetsdag. Ett årsmöte. Lite till fundering på vad jag glömt packa. En kort natts sömn. Sedan är det dags…

Imorgon, fredag, klockan 4.55 bär det av!

Först blir det Orlando i sex dagar. Fredag om en vecka åker jag vidare till Rhode Island. Och torsdag den 10:de åker jag hem igen, men jag är inte hemma förrän fredag den 11:e.

Vem vet, jag kanske uppar och berättar hur varmt det är?

Grannar. Suck.

De flesta av mina grannar är bra grannar. Några är tom underbara grannar. (Som exempelvis H&C som sköter om posthämtning och snöskottning åt mig när jag är borta.) Men några är bara för mycket!

I grannhuset har en rysk kvinna flyttat in. Jag har inte träffat henne än men jag har hört talas om henne från alla som träffat henne. Ojojoj. Det kommer att bli problem…

Dessutom har vi årsstämma ikväll och "Gubbstrutten" två hus från mig hade igår delat ut ett till brev till alla som bor i vår förening. Ingen trevlig läsning precis. Speciellt inte för mig som är ordförande…

Jag hörde igår att en annan grannfamilj nu sålt sin lägenhet (de ska flytta till en större lägenhet i vår förening). Och det var ett ryskt par som köpt lägenheten, de ska tydligen ha den som "sommarstuga". Och, de hade betalat kontant. Och jag menar verkligen kontant…

Det ska bli intressant att se hur det blir i vårt bostadsområde framöver…

Om mindre än två dygn sitter jag på planet på väg till USA.

Men hjälp, så mycket jag har kvar att fixa!

Jag har inte börjat packa ens. Däremot så har jag tvättat. Och plockat fram en massa saker som ska med. Typ sockar som jag ska använda och sedan slänga. 10 pocketböcker är också framlagda. Och presenterna som jag ska ha med (4 Swedish Grace-muggar, té, kaffeservetter, omslagspapper och några tröjor).

Men jag måste köpa lite mer omslagspapper idag. (Tänk att amerikaner vill ha svenskt omslagspapper!) Och växla pengar. Och leta reda på kartor, adressbok, telefonnummer till släktingarna och var är solglasögonen?

Ikväll ska här packas! Imorgon kväll är det nämligen årsstämma och den lär ta hela kvällen…

Hur olika kan man egentligen se på en situation? Tydligen helt olika. Eller rättare sagt, samma fast från två olika perspektiv…

Några av mina vänner umgås med en man som jag nu kallar för X. Jag känner honom lite ytligt men framför allt så känner jag hans bror.

En dag för ett antal år sedan så hörde vi att X hade träffat en ny kärlek, Z. Jag visste inte vem hon var men efter att ha träffat henne så insåg jag att jag visst kände till henne, hon hade bara bytt namn efter vår skoltid.

Det blev förlovning, vigsel, villa och barn väldigt snabbt. Vi häpnade mest över hur fort allt gick men tänkte att de är säkert superkära och lyckliga. Det var dom, några månader.

Det slutade med skilsmässa. Vårdnadstvist. Anmälningar och motanmälningar. Den ena mer fantastiska historien efter den andra. Och det stackars barnet mitt i hela soppan.

Jag har inte speciellt mycket kontakt med X nu, men vi träffas ibland hos gemensamma vänner. Och där har jag hört hans version av situationen.

Igår så hittade jag av en slump Z:s blogg. Och hjälpasligen! Hon skriver helt öppet under sitt namn. Och hennes version är så totalt tvärtemot X:s version.

Jag läste och läste. Och desto mer jag läst så är jag övertygad, det måste vara nå’t allvarligt fel på den kvinnan! Vissa saker som hon skriver om vet jag att dom inte alls stämmer med verkligheten genom att jag har varit med på exempelvis fester hon skriver om. Och oj så långt ifrån min version av sanningen hon är!

Tidigare har jag tänkt att sanningen ligger säkert någonstans mittemellan X och Z. Men nu tvivlar jag på om det finns minsta lilla gnutta sanning i det hon säger, skriver och anmäler.

Att man ser saker från sitt perspektiv har jag full förståelse för men det här är nå’t helt annat.

Och framför allt tänker jag på det stackars barnet som växer upp mitt i allt detta. Nä. Det gäller att vara vuxen. Att inte använda barnen som utpressningsmedel. Och att inte nedlåta sig till samma metoder som den andra parten.

Barnet har inte valt sina föräldrar, men som förälder har man faktiskt valt vem man får barn med, och det valet får man leva med hela sitt liv.  Tänk efter före. Eller just i detta fall: TÄNK!

Jag sover inte så mycket nu. Det är allt för mycket att fixa för att jag ska kunna lägga mig ner. När jag väl lägger mig så sover jag. På stört.

Men. Jag drömmer. Samma dröm gång på gång. Ibland med en liten variation men oftast är det exakt samma dröm. 

Drömmen utspelar sig alltid i Florida. Det är alltid varmt. Och jag sover alltid i drömmen. Det är en både angenäm och obehaglig dröm. Inte alls otäck men OM det vore en sanndröm så skulle det föra med sig en hel del problem.

På fredag bär det av. Så snart får jag se om drömmen är sann eller inte… 

Nu är EFIT-sidan uppdaterad med bilderna från igår.

Anvisningar till mig själv:

• Var fokuserad!
• Gör det du ska - inte en massa annat.
• Strunta i alla nötter som finns, dom är inte värda att slösa energi på.
• Välj dina strider.
• Städa undan gammalt som stjäl tid.
• Lev i nuet. Strunta i morgondagens bekymmer. Det räcker med dagens.
• Passa på att ha roligt.

Så nu ska jag:

• ställa ut flyttkartongerna med gardiner, från mitt rum till det stora landskapet. Någon annan kan ta itu med att fördela ut gardiner till nya rummen.
• städa skrivbordet.
• tömma den översvämmade returpapperskartongen.
• flytta på kaffe- och te-muggarna. De skallrar så fort någon slänger igen ytterdörren.
• njuta av att jag är nästan ensam på kontoret. Imorgon kommer jag att vara än mer ensam här.
• avsluta dagen och istället träna aerobics.

Tillbaka på kontoret igen efter två långa och jobbiga dagar på resande fot.

Natten till tisdag sov jag hos mina föräldrar. Steg upp klockan 5 och tog bussen söderut. Jobbade hela dagen och halva kvällen. Sov på hotell. Steg upp klockan 5 på onsdag morgon för att flyga till Stockholm. Jobbade hela dagen. Tog sedan flyget tillbaka norrut. (Var så trött att jag sov på bussen från kontoret till stan, och hela Arlanda Express-resan också.) Flygtaxi hem till mina föräldrar. Sen middag där och sedan körde jag hem de sista 10 milen. Var hemma klockan 23. Pust!

Var sen till jobbet idag. Och kom till jobbet iklädd kjol!
Det har redan väckt uppmärksamhet…
Både att jag var sen och att jag har kjol.

Jag har "over knee-strumpor" idag, och de funkade bra till en början. Men en rusch i trappan gjorde att de började glida neråt. Så just nu känns det som om att jag inte riktigt har koll på mina strumpor idag… Det kombinerat med kjol känns inte riktigt bra…

Idag har jag verkligen fått en riktig komplimang.

Jag har idag varit hos min kund och suttit på "min" plats, mitt i minilandskapet som ligger mitt i lokalen. Runt om minilandskapet så sitter anställda som har egna rum. En av dem, S, har precis bytt rum och flyttat in till det rum som är närmast min plats, precis bakom mig.

På eftermiddagsfikat idag tittade hon länge på mig och sedan sa hon "vet du vad, jag har suttit och tjuvlyssnat på dig idag, både när du pratat i telefon och när ni i projektet pratat. Och du måste ju ha den perfekta telefonrösten, en genomtrevlig medkännande kunnig röst som man gör att man känner att man kan lita på det du säger".

Hoppla! Wow! Jag tror att jag i framtiden ska satsa på det här med telefonmöten…

Som jag häromdagen sa, i nöden prövas vännen.

Just nu känns det som om det är väldigt mycket upp till bevis för en av mina vänner. Jag har lyssnat, stöttat och gjort allt jag kan när det gäller att stötta henne. Nu väntar jag faktiskt på att få iallafall lite tillbaka.

Jovisst, jag är omtänksam och stöttande som person. Och jag gör det inte för att en dag kunna kräva tillbaka tjänster.

Men jag skulle så vilja att hon frivilligt skulle vilja ge lite tillbaka till mig. Just för att det är jag. Men en lång tid har det enbart varit tystnad från hennes sida.

Fast, å andra sidan så är det nu andra vänner som jag förvånas av. I positiv bemärkelse. Och tur är väl det!