Ewas lite av varje

Idag har jag verkligen fått en riktig komplimang.

Jag har idag varit hos min kund och suttit på "min" plats, mitt i minilandskapet som ligger mitt i lokalen. Runt om minilandskapet så sitter anställda som har egna rum. En av dem, S, har precis bytt rum och flyttat in till det rum som är närmast min plats, precis bakom mig.

På eftermiddagsfikat idag tittade hon länge på mig och sedan sa hon "vet du vad, jag har suttit och tjuvlyssnat på dig idag, både när du pratat i telefon och när ni i projektet pratat. Och du måste ju ha den perfekta telefonrösten, en genomtrevlig medkännande kunnig röst som man gör att man känner att man kan lita på det du säger".

Hoppla! Wow! Jag tror att jag i framtiden ska satsa på det här med telefonmöten…

Som jag häromdagen sa, i nöden prövas vännen.

Just nu känns det som om det är väldigt mycket upp till bevis för en av mina vänner. Jag har lyssnat, stöttat och gjort allt jag kan när det gäller att stötta henne. Nu väntar jag faktiskt på att få iallafall lite tillbaka.

Jovisst, jag är omtänksam och stöttande som person. Och jag gör det inte för att en dag kunna kräva tillbaka tjänster.

Men jag skulle så vilja att hon frivilligt skulle vilja ge lite tillbaka till mig. Just för att det är jag. Men en lång tid har det enbart varit tystnad från hennes sida.

Fast, å andra sidan så är det nu andra vänner som jag förvånas av. I positiv bemärkelse. Och tur är väl det!

Jag bor i ett litet samhälle. Sisådär 105 hushåll lär det vara. Och sammanlagt ungefär 300 personer.

Vad är sannolikheten att jag ska träffa mer än en människa när jag hämtar morgontidningen klockan 4.50 på morgonen? Inte så stor. Därför traskar jag då den tiden ut iklädd en lång t-shirt och vinterjacka, barbent med tofflor på fötterna, nyvaken, okammad och bara allmänt trött.

Och vad händer? Jo, jag träffar FYRA grannar. Alla glatt leende.

Morgonen efter ska jag hämta in tidningen klockan 6.10. Jag klär på mig och kammar mig. Och möter inte en endaste människa!

Häromkvällen fick jag skjuts hem av favoritpolisen U. Alltså skjuts i polisbil. Jag kommer hem klockan 23 och lyckas möta fem personer på min väg från polisbilen till ytterdörren. (Givetvis de mest nyfikna i min omgivning.) Sen verkar det som om hela vårt samhälle har hört att jag kom hem i polisbil…

Igår kväll berättade en av grannarna att han hade hört av en annan granne att jag hade "nytt sällskap" och det var då tydligen en polis. Öh… Borde inte jag veta om det då? Har inte mina grannar nå’t mer intressant att spekulera i?