Ryktet går…
Jag bor i ett litet samhälle. Sisådär 105 hushåll lär det vara. Och sammanlagt ungefär 300 personer.
Vad är sannolikheten att jag ska träffa mer än en människa när jag hämtar morgontidningen klockan 4.50 på morgonen? Inte så stor. Därför traskar jag då den tiden ut iklädd en lång t-shirt och vinterjacka, barbent med tofflor på fötterna, nyvaken, okammad och bara allmänt trött.
Och vad händer? Jo, jag träffar FYRA grannar. Alla glatt leende.
Morgonen efter ska jag hämta in tidningen klockan 6.10. Jag klär på mig och kammar mig. Och möter inte en endaste människa!
Häromkvällen fick jag skjuts hem av favoritpolisen U. Alltså skjuts i polisbil. Jag kommer hem klockan 23 och lyckas möta fem personer på min väg från polisbilen till ytterdörren. (Givetvis de mest nyfikna i min omgivning.) Sen verkar det som om hela vårt samhälle har hört att jag kom hem i polisbil…
Igår kväll berättade en av grannarna att han hade hört av en annan granne att jag hade "nytt sällskap" och det var då tydligen en polis. Öh… Borde inte jag veta om det då? Har inte mina grannar nå’t mer intressant att spekulera i?
Det är för att du är en så intressant person. Dom har helt enkelt så tråkiga liv så dom försöker leva genom ditt…
*kramar*
Comment by Maddi — 17 April, 2007 @ 7:12 pm
Maddi: skratt skratt! Det är nog så jag ska se på det!
Comment by Ewa själv — 17 April, 2007 @ 7:16 pm
Håller med Maddi. Skvallrande personer har inget eget rikt liv utan måste skvallra om de personerna som har det.
Kram
Comment by Annelie — 18 April, 2007 @ 1:23 pm
Otroligt. 4 personer före fem!
Comment by Linda V — 20 April, 2007 @ 7:21 pm