Snörvel
Nu rinner både öron och näsa.
Både av förkylningen och av att jag blev så ledsen.
Jag pratade med vännen M som har cancer. Och oj så dålig hon var idag. Tumören är stor som en handboll och det är inte långt kvar nu. Hon får fortfarande vara hemma men hon orkar ingenting. Och då menar jag verkligen ingenting.
Hon får hjälp med att vända sig i sängen. Blir lyft när hon ska sitta. Lyft när hon ska förflyttas till rullstolen. Och hon kan inte äta någonting för tumören sätter stopp för det.
Vilken dag som helst… Eller så kanske hon lever en månad till eller två…
Jag vill inte! Hon får inte dö! Men, jag vet, hon kommer att göra det. Vad jag än vill.
Skickar ett gäng tröstekramar!
Comment by Annelie — 14 May, 2007 @ 3:42 pm
Skickar många och långa kramar.
Vill även passa på att säga att du hade fina efit bilder. Så kul att se hur din dag utomlands såg ut.
*Kramar*
Comment by Elin — 14 May, 2007 @ 4:03 pm
Skickar kramar i mängd!
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamar!
Comment by Miriam — 14 May, 2007 @ 9:07 pm
Jobbigt det där och jag vet inte vad jag ska kunna göra eller säga för att det ska kännas bättre. Här kommer en mssa kramar till dig och M i alla fall
Comment by Mia — 15 May, 2007 @ 7:41 am
Annelie, Elin, Miriam o Mia: Tack! Idag känns det mindre jobbigt. Det jobbiga just nu är att jag gruvar mig för hur tomt det ska bli när M inte längre finns.
Comment by Ewa — 15 May, 2007 @ 9:14 pm