Ewas lite av varje

Ibland får jag mig en tankeställare när jag träffar dom som har det verkligen svårt.

Denna helg gav mig inte bara en tankeställare, utan istället har jag funderat över varför livet är så svårt och grymt mot vissa.

Jag träffade vännen M:s son C i fredags. Det är inte rätt att man ska förlora sin mamma när man är så ung. Och när ens mamma är så ung. Hon har gett upp. Vi har gett upp. Och nu väntar vi bara på det oundvikliga. C pratar mycket med henne i telefon, det är framförallt hennes val. Hon vill att hennes son ska minnas en stark och frisk mamma. Inte den sjuka svaga mamman som finns nu. Jag har försökt förklara att vi kommer att minnas henne framförallt som stark. Som frisk. Och som stark och sjuk. Men oj vad vi kommer att minnas henne!

På lördagen träffade jag A med familj. Och man ska banne mig inte få ALS. Man ska inte dö i ALS när man är 28 år gammal! Nu är hon inte död än, men döende. Och hon har ju så mycket kvar av sitt liv! Men, tydligen så har hon inte det. Och jag blev förskräckt över hur dålig hon blivit på så kort tid.

Det var för mig mycket värre att se en 28-åring som har ALS än att se en 65-åring som har ALS. En av min pappas vänner dog i ALS för något år sedan, men det var en helt annan sak. Han var dryga 65 år när han dog och han hade hunnit med så mycket av sitt liv. A har nyss fyllt 28 år… Grymt!

I helgen dog en annan i mina föräldrars bekantskapskrets. Antingen föll han i älven och drunknade, eller så blev han sjuk och föll i älven. Men i älven föll han och de har inte hittat honom ännu. Stackars stackars E. Hon behövde verkligen inte det här också.

Jämförelsevis så känns mina bekymmer så små och pluttiga. Men de är likafullt jobbiga. Och ibland känns det så jobbigt att tycka att livet är jobbigt när andra har det så mycket jobbigare.

Som jag försökte förklara för mamma igår. Jag skulle antagligen orka med mina bekymmer bättre om inte M var döende, om inte pappa var sjuk, om inte J&L gjort slut och om inte jag vore så trött. Mamma försökte få mig att inse att det enda jag kan göra något åt av detta är tröttheten, och jag vet, jag måste göra något åt min livssituation. Men inte idag.