Kramar
Pratade med käre O igår kväll. Han kan ofta vara rätt svårpratad, precis som den 20-årige kille han är. Men inte igår.
När vi hade pratat ett tag sa han:
"Vet du vad. Jag minns från det jag var liten en sak som du alltid sa."
Hm. Vad kunde det vara? Jag minns inte att det var nå’t som jag alltid sa…
"Jo. Om min mamma sa att jag skulle ge någon en kram så sa du alltid att man måste inte kramas utan man kramar bara den man vill krama. Och det gjorde att jag och syrran alltid ville krama dig för att du var så snäll och för att du förstod att man inte alltid ville krama alla gamla tanter som man fått present från. Och vore du här nu så skulle jag garanterat krama dig just nu."
Öh. Men nu är det ju jag som är en gammal tant?
"Nä. Du är ju bara lite äldre än mig, precis som du alltid varit."
Jojo. Jag är dubbelt så gammal som honom. 20 år äldre…
Men jag var nog rätt klok när jag var yngre.
