Ewas lite av varje

Imorgon bär det av till stugan. En hel del av mina måsten är avklarade och det känns skönt. Exempelvis så har jag hunnit städa en hel del och skura båda soptunnorna (det verkar inte vara någon annan än jag som kan göra det, och det var 2 år sedan jag gjorde det senast). Ikea- och Biltema-besöken är avklarade och "Kolarens café" ska få ett besök i eftermiddag.

Mamsen frågade mig häromdagen om jag hade några särskilda saker som jag ville göra på min semester. Det första jag svarade var "jag vill sitta i en solstol och klippa matt-trasor".

Min snälla mamma lovade att jag skulle få göra det.

Pappa sa då något om att jag kunde få sitta i en solstol och vaxa bilar också. Men det lyssnade jag inte på. (Men, jag vet att vi innan semestern är slut kommer att ha vaxat tre bilar. Jag känner redan nu hur ont jag får i mina handleder…)

Mamsen meddelade igår kväll att det fanns ett stort antal gamla gardiner redo för saxen. Så nu har jag beställt sol och solstol till på söndag. I värsta fall får jag väl sitta under partytältet och klippa matt-trasor…

Jag brukar ofta när jag åker från mina föräldrar tänka "nu ska banne mig jag också börja ha det så där fint och städat hemma". Eftersom det är 10 mil hem till mig så har dom tankarna försvunnit från min hjärna innan jag är hemma.

Men nu har det historiska inträffat: min mamma blev inspirerad av mig när hon var här. Så inspirerad att hon satte igång att städa där hemma!

Vi är rätt olika. Jag har snyggt, nästan pedantiskt, i alla skåp och lådor. Däremot kan man hitta lite av varje liggande framme. Och jag har ofta högar här och där, i väntan på att de ska hitta den perfekta platsen i ett skåp eller låda.

Min mamma har det så snyggt så snyggt. Tills man öppnar en skåpdörr och nästan blir överfallen av det som finns där inne. Men hon har inga högar som väntar på att bli bortplockade.

Mamma påstår att jag är lik hennes moster Rut. Och det är jag nog. Ogift, barnkär, självförsörjande, pedantisk när det gäller vissa saker (som exempelvis ordningen i linneskåpet), rädd för fåglar och bra på att prata i telefon.

Däremot så hade moster Rut aldrig några högar framme. Allt hade sin perfekta plats hos henne. Men, å andra sidan så var hon ju sisådär 60 år när jag föddes. Så jag kanske hinner bli en helpedant jag också?