Ewas lite av varje

Jag läste i lokalblaskan att det ikväll ska vara rejv i ett grustag utanför byn där jag bor. Min reaktion när jag läste artikeln var "hm, stavas det rejv?" och sen bläddrade jag vidare.

Efter pratet på förmiddagsfikat idag var jag mer nyfiken och letade reta på festens hemsida. Beskrivningen där stämme väl inte direkt överens med det tidningen skrev. Men å andra sidan, de lär ju inte skriva att de ska ha en fest på kommunens mark utan tillstånd. Och de lär ju inte skriva där om hur man ska uppnå denna "extatiska trans"…

Men regnet vräker ner ute nu. Och jag hoppas att det gör det ikväll med. För det tror jag är den mest lugnande inverkan som något kan ha på en sådan fest…

Nu är det bekräftat. Tyvärr.

Det är höst. För jag har sockar på mig.

Det är första dagen sedan nå’n gång före midsommar som mina fötter befinner sig i ett par sockar hela dagen. Jag har givetvis haft sockar när jag tränat, men aldrig i övrigt.

Men gårdagens kalla väder gjorde att jag fick ge vika. Sockar på. Hösten är här. Suck.

Jag brukar inte fastna för vissa ord eller uttryck. Jag tycker ofta det kan vara irriterande med kollegor som använder samma uttryck hela tiden. Men nu har jag verkligen trillat dit själv! 

Ett antal gånger per dag så hör man mig muttra, säga eller skrika "Men alltså!".
Igår vrålade jag det vid 3 tillfällen. Jag muttrade det säkert 10 gånger och jag sa det minst 5 gånger.

Man kan väl säga att igår var ingen bra dag.

Ett annan sak jag säger oftare och oftare är "Hur svårt kan det vara?"
Hittills idag har jag sagt det minst fem gånger och sisådär hälften av gångerna var det riktat till mig själv.

Alldeles nyss klämde jag i med "men hur j-a svårt kan det vara?" när jag insåg att en projektkollega än en gång lovar och lovar, men inte gör det han lovar. Sen kändes det lite bättre.

Sedan ringde telefonen. Fler såna samtal önskas! Innan tyckte jag det mesta var jobbigt och efteråt var allt frid och fröjd. Och då hör jag mig själv säga "Men alltså, varför kan inte N ringa mig lite oftare?".

Men alltså, nu får jag skärpa till mig!

Jag sov mig genom nästan hela bussresan igår, 30 mil. Hade flyt och var på kontoret redan strax efter 10. Trots ösregnet!

Oj vad det vräkte ner här! Det hade kommit mer än 60 114 mm regn på mindre än ett dygn. Det hade varit åska och dunder under natten. Översvämningar och trasiga broar orsakade kaos på sina ställen. Det var lite svårt att ta sig in till kontoret från parkeringen torrskodd, men det gick. Värre var det på kvällen när jag skulle till mitt hotell, då fick jag gå en lång omväg för att undvika en översvämmad gångtunnel.

Idag när jag vaknade sken solen från en blå himmel. Tänk vad vädret ändå kan svänga snabbt!

Rackarns att jag inte har med mig kameran! Denna vecka bor jag på ett litet hotell, "öst på sta’n". Väldigt personligt och annorlunda.

Det började inte så bra, jag var redan markerad som incheckad när jag kom för att checka in. Och ingen nyckel fanns. Efter en massa telefonsamtal lyckades personalen lokalisera nyckeln, det var den förra gästen som glömt lämna igen nyckeln. (Hon hade märkt det men inte gått tillbaka med nyckeln, trots att hon var kvar här i stan!) Så jag fick reservnyckeln och den vanliga nyckeln skulle personalen lägga beslag på under kvällen.

Hotellet består av tre mindre trähus. I det huset jag huserar är det 6 rum, 3 på vardera våningsplanet. Jättemysigt inrett och väldigt hemtrevligt. Utanför mitt rum finns en uteplats och hade det inte varit så uselt väder hade det ju varit givet att sitta där och surfa!

Mitt rum är ganska litet men man har lyckats inreda det med allt man behöver utan att få rummet att kännas trångt eller övermöblerat.

Nu återser att se hur frukosten är. Det här kanske blir mitt nya stammisställe?

Jag hann allt jag skulle. Tårtorna blev riktigt lyckade (bildbevis finns men kameran ligger kvar hemma) och gästerna var nöjda. Den första fikagästen kom klockan 13 och de sista fikagästerna gick klockan 20. Sedan kom kvällsgästerna vid 21 så jag hann starta diskmaskinen och röja undan lite däremellan.

Man kan lugnt säga att jag var slut igår. Men eftersom det regnade ute och det var friidrott på TV:n så var det skönt att vara inne och spendera dagen i soffan. Det var EFIT och dom bilderna lär ju avslöja att jag inte bara vilade i soffan, men eftersom kameran stannade hemma idag så får jag vänta med uppdateringen av bilderna.

Idag har jag kommit sent till jobbet eftersom jag var till tandhygienisten och ska gå tidigt eftersom jag ska träna. Sedan ska jag på styrelsemöte och därefter ska jag packa. För imorgon klockan 5.15 bär det av. Då blir det taxi in till stan och sedan buss i drygt 4 timmar. Här ska jobbas på annan ort i två dagar.

Jag insåg att jag var för trött för att köra bil 30 mil så då får det bli buss. Men oj vilken tid det tar! Tackochlov har jag iallafall planerat och laddat upp med frukt, mackor, dricka, godis, bok, sudoku-bok och lite jobbpapper. Men jag tänkte nog satsa på att försöka sova…

Jag ska snart åka från jobbet. På vägen hem ska jag handla saft, florsocker, hasselnötter och godis. Och några ballonger tror jag.

Ikväll ska jag baka. Igen. Men ikväll ska jag göra tårtbottnar (till vanlig gräddtårta) och marängbottnar (till Schwartzwald-tårta). Och så ska jag diska, tvätta, byta dukar och städa. Imorgon ska jag göra klart tårtorna och förbereda. Vid 12-tiden kommer de första gästerna. Sen hoppas jag att gästerna kommer indroppandes lite då och då. Sammanlagt 25 personer har sagt att de kommer.

Jag har gjort rullrån för första gången i mitt liv. Jag ska göra Schwartzwald-tårta för första gången. Tänk vad jag lär mig denna sommar!

Jag har ett längre tag irriterat mig på att min datorryggsäck har varit så otymplig och så tung. Häromdagen när jag var i "Schtaaan" så hittade jag min nya följeslagare:

Men just min är lila. Och nu har jag dekorerat den med min SAS-guldkorts-adresslapp så nu känns det som om jag är redo för att åka till hufvudstaden och jobba där en dag. (Gissa om jag kommer att utmärka mig bland alla Guld-nisse-pendlarna på hemvägen imorgon kväll? Fnys - lila väska! Var är portföljen?)

Naturlivet runt vår stuga är minst sagt rikt. Vi har i sommar försökt hålla borta harungarna från blommor och trädgårdsland. Vi jagar råttor mha råttfällor och råttskrämmor. Ekorrar och hackspettar jagar vi bort allt vi kan. Svalboet i knuten har gjort att vi gjort en stor sväng när vi ska runda huset, för att låta svalorna vara i fred. Älgar och rådjur tittar vi tyst och försiktigt på, utom när de äter på hallonriset, då skrämmer vi bort dom därifrån.

Först förra veckan så dök det upp en räv. Och sedan en rävunge. Oj, vad gulliga de är! Men, de äter ju gärna harungar så när vi sett rävarna så har vi försökt skrämma dom från gårdsplanen. (Sen kommer de väl tillbaka när vi vänt ryggen till.)

Igår såg mina föräldrar en rävunge på gården igen. Senare så var den alldeles i närheten av bron.

Imorse så insåg mina föräldrar att de haft besök uppe på bron under natten. "Lilla gubben", som är en trolliknande keramikfigur, låg ner. Två blommor låg också ikullrivna. En påse var numera tom och innehållet låg utspritt på bron. Och mamsens ena sandal är försvunnen!

Så nu pågår sandaljakt. Mamsens nya favoritsandaler! Som hon aldrig brukar lämna ute, men just igår så hade hon glömt dom på bron…

Vilken tur jag har haft i sommar, jag som alltid lämnar skorna ute på bron dygnet runt. Men mammas sandaler kanske luktade bättre än mina skor? Och så var sandalerna säkert bättre att bära iväg på…

Nu är frågan, var ska man leta? Hur vet man var en rävunge lägger ifrån sig en sandal? Det får nog bli ett par nya sandaler…