Ewas lite av varje

Någon gång under förra veckan så ringde K och frågade om jag skulle vara hemma måndag kväll (alltså igår kväll). Jag blev glad och ändrade mina planer till att vara hemma just den kvällen. Igår ringde jag henne för att höra vilken tid hon skulle komma och för säkerhets skull så frågade jag henne "visst kommer ni på lördag också?" och det lovade hon.

Så jag ilade hem från jobbet och dammsög. Och plockade undan en massa från semesteruppackningen. När klockan var sisådär 18 så plingade det på dörren. Jag ropade "kom in" och funderade på varför K inte klev in som hon brukar göra. Jag rusade nerför trappan och när jag öppnade dörren så var det inte alls K som stod där utan JÅ.

Det visade sig att jag blivit lurad. Jag blev alltså helt sonika kidnappad!

Jag fick instruktioner att ta på mig bekväma skor och hämta en jacka. Sedan var det bara att följa med. Färden gick norrut längs E4:an och jag tänkte "aha vi ska till K" men sedan när vi svängde av E4:an så tänkte jag "aha vi ska till M" men vi svängde av den andra vägen för tidigt och då var jag helt nollad. Färden gick till en sommarstuga där jag aldrig varit tidigare och där dolde sig ett antal av mina vänner! Vilken rolig överraskning!

Det blev tipspromenad och jag grämer mig lite över att jag inte hade koll på en basketspelares vikt! (Men jag kanske kan begära en kontrollvägning av spelaren i fråga? Han bor ju i huset bredvid mitt jobb…) Däremot så visade det sig att jag hade koll på hästskostorlekar, utmärkelser, antal rum i bostäder, finalmotståndare, hundraser, fotspår och antal magrutor. Så jag fick första pris! Att det inte var någon annan tävlande glömmer jag raskt…

Sedan var det dags för mat - surströmming! Vi åt, pratade och skrattade. Och försökte hålla borta en hund från brinnande ljus. Sedan var det dags för paketöppning. Jag försökte få öppna paketen i den ordning jag ville men det fick jag inte.

Här syns första priset i tipstävlingen: ett Plannja-armband och en basketbollsnyckelring.
Och mina fina presenter: en t-shirt och en halsduk.

Den, enligt mina vänner, seriösa presenten (jag fattar inget, är inte alla dessa seriösa? ) bestod av ett superduperfint par guldörhängen och tillhörande halsband. Tyvärr var kedjan för kort så den ska bytas ut och jag får då detta paket igen på lördag.

Och jag blev så glad över att mina vänner gjort allt detta för mig. Planerat allt, hittat en kväll som passar, hittat någon som kunde lura mig, ordnat mat och presenter, fixat tipsrunda och lyckats hålla det hemligt för mig.

Jag tror nog att jag kan tänka mig att fylla jämnt varje år!

I maj, när jag kom hem från senaste USA-resan, så startade mina aggresioner mot Posten. Då var det ett paket som försvann och sedan var det ersättningspaketet som var på rymmen ett tag. Det fortsatte med ett brev som enligt Posten var felfrankerat (trots att jag varit på mitt utlämningsställe för att få reda på vad det skulle kosta att skicka brevet) och sedan behöver jag bara se posthornet för att sucka.

Under semestern så hade jag ordnat tillfällig eftersändning. Dyrt med nödvändigt.

Fungerade det då? Nja. Några brev trillade in där hemma men snälla H eftersände dom åt mig. Och nu visar det sig att trots att min eftersändning skulle slutat fungera redan under föregående vecka så fortsätter de att eftersända posten! Det damp ner 2 stora eftersändningskuvert i fredags men de hann jag få. Sedan damp det ner 2 stora kuvert även igår i mina föräldrars postlåda.

Arg som ett bi ringde jag givetvis och klagade. Jag fick ingen post därhemma igår heller så jag gissar att den posten också är på väg till mina föräldrar.

Mamsen skulle nu lägga gårdagens post i brevlådan och jag hoppas att den dyker upp hos mig imorgon. Om nu det eländarns bolaget har slutat att eftersända min post. Eller så kanske de skickar ner posten till mor å far en gång till?

Grr! Jag vill ha min post!