En räv i skon eller en sko i räven?
Naturlivet runt vår stuga är minst sagt rikt. Vi har i sommar försökt hålla borta harungarna från blommor och trädgårdsland. Vi jagar råttor mha råttfällor och råttskrämmor. Ekorrar och hackspettar jagar vi bort allt vi kan. Svalboet i knuten har gjort att vi gjort en stor sväng när vi ska runda huset, för att låta svalorna vara i fred. Älgar och rådjur tittar vi tyst och försiktigt på, utom när de äter på hallonriset, då skrämmer vi bort dom därifrån.
Först förra veckan så dök det upp en räv. Och sedan en rävunge. Oj, vad gulliga de är! Men, de äter ju gärna harungar så när vi sett rävarna så har vi försökt skrämma dom från gårdsplanen. (Sen kommer de väl tillbaka när vi vänt ryggen till.)
Igår såg mina föräldrar en rävunge på gården igen. Senare så var den alldeles i närheten av bron.
Imorse så insåg mina föräldrar att de haft besök uppe på bron under natten. "Lilla gubben", som är en trolliknande keramikfigur, låg ner. Två blommor låg också ikullrivna. En påse var numera tom och innehållet låg utspritt på bron. Och mamsens ena sandal är försvunnen!
Så nu pågår sandaljakt. Mamsens nya favoritsandaler! Som hon aldrig brukar lämna ute, men just igår så hade hon glömt dom på bron…
Vilken tur jag har haft i sommar, jag som alltid lämnar skorna ute på bron dygnet runt. Men mammas sandaler kanske luktade bättre än mina skor? Och så var sandalerna säkert bättre att bära iväg på…
Nu är frågan, var ska man leta? Hur vet man var en rävunge lägger ifrån sig en sandal? Det får nog bli ett par nya sandaler…
