Nu är det bekräftat. Tyvärr.
Det är höst. För jag har sockar på mig.
Det är första dagen sedan nå’n gång före midsommar som mina fötter befinner sig i ett par sockar hela dagen. Jag har givetvis haft sockar när jag tränat, men aldrig i övrigt.
Men gårdagens kalla väder gjorde att jag fick ge vika. Sockar på. Hösten är här. Suck.
Jag brukar inte fastna för vissa ord eller uttryck. Jag tycker ofta det kan vara irriterande med kollegor som använder samma uttryck hela tiden. Men nu har jag verkligen trillat dit själv!
Ett antal gånger per dag så hör man mig muttra, säga eller skrika "Men alltså!".
Igår vrålade jag det vid 3 tillfällen. Jag muttrade det säkert 10 gånger och jag sa det minst 5 gånger.
Man kan väl säga att igår var ingen bra dag.
Ett annan sak jag säger oftare och oftare är "Hur svårt kan det vara?"
Hittills idag har jag sagt det minst fem gånger och sisådär hälften av gångerna var det riktat till mig själv.
Alldeles nyss klämde jag i med "men hur j-a svårt kan det vara?" när jag insåg att en projektkollega än en gång lovar och lovar, men inte gör det han lovar. Sen kändes det lite bättre.
Sedan ringde telefonen. Fler såna samtal önskas! Innan tyckte jag det mesta var jobbigt och efteråt var allt frid och fröjd. Och då hör jag mig själv säga "Men alltså, varför kan inte N ringa mig lite oftare?".
Men alltså, nu får jag skärpa till mig!
Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Ian Main
