Ingen bra dag
Igår var det tisdag. Ingen bra dag alls.
Vid 10-tiden fick jag ett totalt anfall av desperation. Jag slog mig ner i bossens besöksstol och sa "jag ska banne mig byta bransch." Han tittade på mig med skeptisk blick och frågade vad jag då skulle bli. Efter en lång stund svarade jag "Dagbarnvårdare!". I samma ögonblick som jag sa det la jag till "Men det går ju inte. För då ska ju ungarna vara hemma hos en och de stökar ju till så. Nej, jag får bli nå’t annat."
Ett krånglande projekt. En (annan) krånglig kund. En krånglande uppgradering. Och en känsla av att aldrig komma ikapp. Att aldrig komma dit jag borde ha hunnit.
Lägger man då till ett bråk på jobbet (jag är fortfarande för arg för att skriva om det), en omständig och besvärlig ekonom för bostadsrättföreningen och några tidigare vänner som beter sig som fem-åringar, ja då blir det lätt för mycket.
Tack och lov så avslutades dagen med ett riktigt bra aerobicspass och ett överaskningsbesök av P. Dagen slutade helt klart bättre än den började. Men, tisdagar är ingen bra dag alls för mig.
