Nähä?!
Om jag frågar någon om hur de uppfattar mig så skulle de flesta säga att jag alltid är klar i tid, alltid är förberedd och har ordning och reda. Även min chef, som jag delar rum med, har den uppfattningen.
Jag säger bara: HA!
Jag blir med åren mer och mer sen. Jag gör saker i sista stund och jag lever på att jag är snabb på att göra saker. Oftast är jag klar i tid men ibland handlar det om sekunder innan deadline.
Imorgon ska jag till Hufvudstaden. Förmiddagen ska jag tillbringa på ett styrgruppsmöte där jag förväntas hålla i större delen av mötet. Har jag gjort det jag borde inför mötet? Nix pix. Eftermiddagen ska jag tillbringa på Arlanda och jag har inte förberett mig ett skvatt inför det mötet. Eller jo det har jag ju, jag har skrivit ut kallelsen så jag vet var jag ska…
Alltså borde jag nu ta mig samman och producera en powerpoint-presentation till morgondagens styrgruppsmöte. Och så borde jag skriva ut alla dokument som vi ska prata om. Dessutom så borde jag skriva klart det protokoll som jag borde ha skrivit i fredags. Och så borde jag förbereda fredagmorgonens möte.
Istället så gör jag det som antingen är panik eller roligt. Panik var det imorse när en användare råkat ta bort lite för mycket. Där försvann 1,5 timme för mig när jag fick återskapa som det såg ut tidigare. (Tackochlov för att jag inte gjort klart den nya installationen, jag hade alltså den gamla miljön kvar och kunde kopiera därifrån. Tur att jag alltid är sen!) Roligt var det att föreslå en ny namnstandard, alltså gjorde jag det. Sen var det lite panik igen när ingenting fungerade och därefter gjorde jag faktiskt några små tråkiga saker.
Min att göra-lista växer för varje dag. Ibland gör jag många små saker bara för att få listans längd att krympa. Ibland gör jag tråkiga jobbiga saker och upptäcker då fler saker att göra så att listan växer igen. Just nu känns det som att om jag fick en hel dag på kontoret utan ringande telefon och utan möten så skulle jag ha en rimlig chans att få kontroll över tillvaron igen. Men hur ska jag lyckas med att få en sådan dag? Tål att fundera på.
