Ewas lite av varje

Jag träffade igår en kvinna som jag inte känner, men som jag känner till. Alltså, jag vet vem hon är och jag hälsar på henne, men inte mer än så.

Hursomhaver, igår så träffade jag henne och hon sa då "du, jag läste en sak du skrev i din blogg och jag blev så upprörd". Jag tänkte och tänkte, men kunde inte alls förstå vad hon syftade på. Vad har jag skrivit?

"Att skriva så där om basket, basketspelare och om basketpubliken tycker jag inte om. Du hängde ju ut tonårstjejerna. Alla som vet var du sitter på basketen förstår ju precis vilka tjejer du skrev om."

Vid det laget måste jag ha sett ut som ett totalt frågetecken. Har jag skrivit om basketpublik? Basketspelare? Och vilka tonårstjejer menar hon? Jag förklarade för henne att jag förstod ingenting alls. "Jo men du skrev ju om fredagens basketmatch och tonårstjejernas snack."

Och när hon sagt det så tänkte jag "jag måste ju vara helt senil, vad sjutton pratar hon om?".

Men, hon fortsatte "Så Malin jag tycker att du ska ta bort det inlägget och sedan ska du inte skriva så utlämnande om andra i fortsättningen."

Vänta nu? Malin? Vem är det?

Då förstod jag. Hon trodde att jag var min dubbelgångare, journalisten Malin. Och jag fick förklara för henne att jag är inte Malin, och att Malin och jag är rätt lika varandra och hon är inte den första som tagit fel på oss. Kvinnan såg vid det laget rätt förvirrad ut (kanske lika förvirrad som jag varit tidigare) och frågade "men är inte du E:s dotter?". Jo det är jag. Men jag är inte Malin för det.

"Men ojoj, det var inte dig som jag bad hälsa till mamma häromdagen då?" Nej. Det var antagligen Malins mamma som fick dom hälsningarna…

Ojoj vad jag är ovan vid att lämna barn på dagis! Eller rättare sagt, jag är ovan med hela morgonproceduren med barn inblandade.

Som tur var är det nu bara ett barn inblandat, den underbara lillst(r)umpan. Igår morse flöt allt på bra men imorse var det två smärre kriser. Den första krisen orsakades av att jag föreslog att hon skulle äta yoghurt och mackor. Men hur dum är jag, jag borde ju förstått att först äter man mackor och sedan yoghurt! (Men, jag har alltid gjort tvärtom. Måste ringa mamsen och fråga varför!)

Den andra krisen kom strax innan vi skulle gå. Helt plötsligt så saknade lillstrumpan sin mamma och jag gjorde allt fel. Jag kammade inte hennes hår tillräckligt hårdhänt. Jag knöt hennes sko fel. (Nu gäller det att komma ihåg till imorgon: börja med vänster sko. Inte höger.)Och lillstrumpan ska absolut inte få frågan om hon vill låsa ytterdörren, för det är bara vuxna som låser dörrar! Så det så! Och det framförde lillstrumpan skrikandes och gråtandes.

Hon saknar sin mamma. Helt klart. Men ikväll ska J och lillstrumpan åka till sjukhuset och träffa mamma A. Imorgon får förhoppningsvis mamma A komma hem, då kan J och jag andas ut. Dvs andas ut från ansvaret för lillstrumpan. Däremot så kommer jag en lång tid framöver vara rädd för att samma sak ska hända igen, lillstrumpans pappa kommer nog inte att ge sig i första taget.

J jobbar förmiddag denna vecka så han sköter om dagishämtningen. Imorse så träffade lillstrumpan sin bästis E på väg in till dagiset. Och jag träffade då E:s pappa. Som hade fått veta allt om mig och J av sin dotter. Dessutom visste han var jag jobbade, eller rättare sagt i vilket hus jag jobbar för han bor i huset bredvid mitt jobb och har sett mig massor av gånger där. Tydligen hade jag sagt hej till honom igår morse, men det minns jag inte. (Jag kan väl alltid försöka skylla på att jag hade fullt upp att hålla koll på lillstrumpan?)

Och jag säger bara det: hur sjuttsingen har jag kunnat missa honom?

Och när han efter att vi pratat ett tag sa "vi ses imorgon bitti då, och sen får vi väl se till att ses ändå", då tänkte jag "var sjutton är den dolda kameran, vem försöker lura mig". Men nix pix, ingen dold kamera. Bara gamla skolkamraten numera förskolläraren som sa "där gör du ett riktigt fynd".

Jag får nog säga till A att hon är på tok för dålig för att lämna lillstrumpan på dagis ett tag framöver…