Men ger er nu!
Att det här med grannar ska vara så förbenat krångligt!
De flesta grannar jag har är riktigt bra. Det finns vissa grannar som jag gladeligen skulle byta bort. Och vissa som jag gärna skulle vilja att de bodde närmare mig.
Jag retar mig på vad vissa grannar gör. Och inte gör. Och vissa av mina grannar retar sig säkert på mig och var jag gör och inte gör. Men jag bryr mig inte så himla mycket. Och det som stör mig allt för mycket försöker jag prata med grannarna om.
I ett av grannhusen bor familjen E som jag gärna skulle se att dom bodde i mitt hus. Ovanpå dom så bor familjen F. Familjen F klagar på allt och alla. Tidigare har det varit grannen på andra änden av huset som gjort allt fel. Nu är det familjen E.
Familjen F har nu retat upp sig på familjen E:s bil. E parkerar då och då sin bil vid sidan av det gemensamma garaget, och det tål inte F. F tål inte heller att E åker runt garaget för att ta sig ut till gatan, trots att det är en asfalterad väg där.
Det dråpliga är att hela familjen F åker hemifrån ca 6.30 på morgonen. Familjen E åker inte förrän 7.15. Och trots det så ska alltså inte familjen E få köra där för det stör! Hur sjutton det kan störa när de inte är hemma förstår jag inte.
Och hur sjutton det nu i detta mörker kan störa att en bil står parkerad utomhus förstår jag inte heller. Den är inte ivägen för någon och det enda fönster som familjen F kan se den från är ett av sina sovrumsfönster.
Jag hamnade då mitt i denna strid eftersom jag är ordförande i bostadsrättsföreningen. Jag har försökt prata med båda familjerna och jag vet ju på vems sida jag står men jag gör mitt bästa för att vara neutral.
Men igår kom droppen. För några veckor sedan diskuterade fru F och jag detta. I mer än 30 minuter. Jag försökte förklara för henne att man får ge och ta när det gäller grannar. Att man inte kan bestämma reglerna för hur grannarna ska göra men att det samtidigt gäller för alla att visa hänsyn. När hennes enda argument till slut var "ja men han sitter ju i styrelsen och styrelsen säger att vi ska parkera i garagen" då fick jag nog. Jag sa åt henne att jag var så less på att höra vilka skyldigheter vi i styrelsen har och att om ingen annan följer reglerna varför ska då vi göra det?
Igår hade dom ringt vår vicevärd. Och berättat hur hemska familjen E är och att bilen står konstant parkerad utomhus. (Vilket inte stämmer eftersom fru E tar bilen till jobbet och de har bilen i garaget på nätterna.) Och att jag hade försvarat familjen E genom att säga att jag inte tycker att styrelsen behöver följa sina egna beslut.
Jag får ett bryt på gnällkärringen! Hon kunde få låna två av mina grannar så skulle hon få prova på besvärliga grannar! Och om det enda argumentet nu är att Herr E är med i styrelsen - löser vi då problemet genom att han lämnar styrelsen? Eller att vi tar bort uppmaningen om att parkera i garagen? Skulle inte tro det…
Nu ska jag ikväll skriva ett välformulerat artigt svar på en skrivelse från familjen F. Jag känner inte alls för det. Och hur sjutton jag ska lyckas formulera att de inte fick genom sin skrivelse utan att vara otrevlig vet jag inte…
