Ewas lite av varje

Gårdagen dominerades av nätverksproblem. Dvs inget nätverk. Morgonen inleddes med fortsatta problem. (Det visade sig vara en "fjupp" som behövdes startas om, den kopplar ihop Telias nät med vår hyresvärds nät. Men denna fjupp befinner sig i Strand-gallerian i en lokal som ska byggas om till (smink-?)butik och det utrymmet var larmat. Alltså kan inte Telia komma in där. Hyresvärden kunde inte heller komma in. Alltså fick vi vänta tills butikspersonalen kom och larmade av. Klockan 9.45 idag. )

Istället för att göra en massa datorrelaterade saker så började jag och två av kollegorna att adventspynta. 10 nyinköpta adventsljusstakar placerades ut i lokalerna. Ett antal gamla adventsljusstakar placerades ut. En minijulgran placerades i entrén. Julstjärnor ställdes i fönstren i fikarummet. Och 89 gamla icke-fungerande adventsljusstakar följde med mig till mitt rum.

Och nix pix jag går bet på dom. Så nu får de följa med mig hem till elektrikern. Undra vad jag ska muta honom med för att han ska gå med på att offra en kväll på 89 adventsljusstakar?

Uppdatering: Det är nu "bara" 6 stycken adventsljusstakar som inte funkar. Jag fick igång 3 till under dagen.

Internet är allt bra fantastiskt. Jag sökte idag efter en jobbrelaterad sak och fick då bland resultaten upp en länk som fångade min blick. Jag blev nyfiken och kollade. Och jajamänsan det är ju en släkting till mig!

Jag läste lite och det är en blogg som min släkting H och hans sambo M har. Och jag blev ännu mer nyfiken när sambon M skrev om sin svärmor. Hm, vad skulle hon nu skriva om min favorit G? "Jag har, för andra gången i mitt liv, begåvats med en alldeles underbar svärmor." Japp, jag kunde läsa vidare utan att bli upprörd…

Sen skrev hon om språkproblemen som de har. M har bott uppe i norr i 3 år. Den första tiden ansträngde svärmodern G sig och pratade "svenska" med henne men nu har hon övergått till att prata "som vanligt" även med M. Eller som M skrev "den kraftigt dialektala norrländskan".

Hm. Nja. Det höll jag väl inte med om. G pratar Skellefte-bondska. När hon pratar "svenska" pratar hon med Skellefte-dialekt. Två helt skilda språk, det håller jag med om.

Jag är uppvuxen med att ständigt höra bondskan. Men jag har aldrig själv börjat prata det. Mina föräldrar pratar för det mesta bondska när det bara är dom två. När jag är på besök så växlar dom mellan svenska och bondska beroende på vad vi pratar om.

Och nu måste jag lyssna på G nästa gång jag träffar henne. Pratar hon verkligen alltid bondska? Det har jag aldrig tänkt på…

Vissa ord är underbara på bondska. Som sisselskit. Eller vattuvann. Eller hä löns aller.

Jag måste vara väldigt otydlig när jag skriver mail. Men jag tycker att om jag inleder ett mail med "Hej. Jag behöver prata med er om XX." så är det ganska lätt att förstå.

Jag vill P R A T A med dom jag har skickat mailet till. Jag förväntar mig inte att det kallas till möten eller att det diskuteras en massa utan mig, utan jag vill helt enkelt prata med dom två jag mailade till.

Men antingen så är jag otydlig. Eller så är det för höga krav att lilla jag ska få prata med två personer i vår organisation.

Just nu funderar jag på några olika alternativ. Jag ärskitsur så jag har inte tänkt göra nå’t direkt nu idag. Men, jag funderar på att ta kontakt med en av de två jag skrev till och be att få PRATA med enbart honom. Utan att han rapporterar allt till den andre personen jag mailade till. Eller egentligen utan att han överhuvudtaget säger något till den andre personen.

Men samtidigt så känner jag att det är ju ingen idé för det har jag provat tidigare. Utan speciellt lyckat resultat.

Ääh. Solen skiner ute. Det är minusgrader. Jag kanske ska skita i allt som har med jobbet att göra?

Vännen M ringde precis. Hon måste ha känt på sig att det var en skitdag idag, så nu blir det en lååånglunch med henne istället.

Tennisarmbåge och dammsugning är ingen bra kombination.

Tennisarmbåde och snöskottning är en ännu sämre kombination.

Om man då har tennisarmbåge och först dammsuger hela lägenheten och sedan går ut och skottar snö, ja då är man banne mig riktigt dum! Och det var jag igår…

Jag känner rätt mycket folk. Och det är än fler som jag hälsar på men som jag inte känner. Det är inget mål eller så, men det har med åren blivit så att jag har ett ganska stort kontaktnät. Jag är ju dessutom uppvuxen i den här staden, har jobbat på några företag här och har sammanlagt bott här 34 år.

Vissa människor som jag kände för sisådär 20 år sedan har jag inget behov av att umgås med längre. Jag hälsar på dom men det räcker så. Det brukar för det mesta även räcka för dom.

För ett antal veckor sedan så var det en av mina fd vänner (som jag inte umgåtts med på 20 år) som retade upp mig. Hon trodde tydligen att jag inte såg vad hon gjorde eftersom jag inte hade glasögon på mig men just den dagen hade jag linser… Sedan tisseltasslade hon väldigt med en annan av mina gamla vänner. Jag suckade mest och det kändes som om jag var förflyttad tillbaka till Hermelinsskolans omklädningsrum. (Men det stämmer inte riktigt, för ingen av dom två gick gymnasiet där…)

I helgen träffade jag så träningskompisen A. Hon tillhör "innegänget" på gymmet och ser riktigt bra ut. Där vi stod och pratade och skrattade så blev det helt plötsligt otroligt intressant för mina gamla vänner att kännas vid mig. Dom skulle prata om allt mellan himmel och jord, och var så intresserade av allt jag sa. Än en gång kände jag mig förflyttad till gymnasietiden. Suck.

Jag duger inte i vanliga fall för dom, då är jag inte nog intressant. Men nu duger jag tydligen när dom ser vilka vissa av mina vänner är. Eller rättare sagt jag duger när vissa av mina vänner är i närheten.

Tacka vet jag tränings-A. Jag duger alltid för henne oavsett vem som är i närheten eller inte.

Jag har sedan jag var 15 år varit rätt mycket barnvakt. Mina äldsta barnvaktsbarn är nu 25 år. (Den ena av dom två 25-åringarna har tom barn själv nu!) Det numera 20-åriga barnvaktsbarnet minns jag framförallt som en väldig effektiv reklam för preventivmedel (kolik i 6 månader, inte det minsta söt, envis, bortskämd och ganska elak).

Igår fick jag förtroendet att vara barnvakt till den lille två-åringen E. Vi trivs bra ihop och vi har en överenskommelse att när man är hos mig så får man göra vissa saker som man inte får göra hemma. Exempelvis så får han äta glass mitt i veckan på vintern hos mig men inte när han är hemma. Så är det bara, och han försöker inte ens gnälla sig till glass mitt i veckan där hemma.

Igår åt vi glass till kvällsfika. Han vällingvägrar så istället delade vi på en banan. Än kan jag lura honom så han åt större delen av bananen själv. Sen var det dags att sova och givetvis så får han då sova i min säng. Men det var sen det gick snett.

Han är jätteintresserad av klockor och mobiltelefoner. Givetvis fick han höra min ringsignal (Professor Baltazar) och den framkallade mycket skratt. Sen ville han höra väckningssignalen på mobilen. Och han fullkomligt tjöt av skratt åt Mads Mikkelsen som skriker "du skall opp no". Han ville höra den gång på gång på gång. Inte minsta intresserad av att sova eller att vi skulle läsa en bok. Till slut gjorde vi en överenskommelse: han fick höra Mads två gånger till sen skulle vi läsa godnattboken och sedan skulle han få höra mer Mads. Som tur var somnade den lille mannen under bokläsningen…

Imorse väcktes jag klockan fyra av en som satt upp i sängen och sa "vakna nu, E vill höra Mads igen". Vi lyssnade på den och sedan sov vi igen. När mobilen sedan ringde för att väcka oss så fick jag inte slå av den förrän Mads skrek på högsta möjliga volym. Under tiden skrattade E så han nästan tappade andan.

När jag lämnade honom på dagis så berättade han för alla att han hade idag väckts av "Ewas Mads som skrek och skrek du skall opp no". Gissa om fröknarna tittade konstigt på mig…

Idag på förmiddagsfikat insåg jag att jag har ju fått lön idag! Jag hade inte koll på datumet och jag hade inte koll på att det var lönedags.

Tacka vet jag den gamla goda tiden då man fick en lönespec med posten!

Nu finns den elektroniskt men då måste jag ju komma ihåg att jag ska titta där för att se den. Och om jag inte kommer ihåg att det är lönedags så kommer jag ju inte ihåg att titta där…

Jag tittade i min träningsdagbok igår kväll. Det var då dag 326 detta år. Och jag hade då tränat vid 105 tillfällen detta år.

Det blir alltså träning i snitt var 3:de dag. Och ändå är jag inte nöjd! Jag skulle vilja att min träningsnivå låg närmare varannan dag men med tanke på att jag rest så pass mycket som jag gjort så borde jag vara nöjd med var 3:de dag. Och när jag hade semester så har jag inte skrivit upp ett endaste träningstillfälle under 4 veckor eftersom jag räknat enbart träning på Helex eller Iksu.

Januari 14 gånger. Helt nöjd.
Februari 8 gånger. Nja. Men jag var på resande fot en massa dagar.
Mars 14 gånger. Helt nöjd.
April 7 gånger. Nja. Påsk och jag var på resande fot en massa dagar.
Maj 4 gånger. Med tanke på att jag var 2 veckor i USA och efteråt hade en förkylning så får det väl duga.
Juni 10 gånger. Ganska nöjd.
Juli 10 gånger. Ganska nöjd. Speciellt med tanke på att jag hade semester 2 veckor.
Augusti 5 gånger. Semester 3 veckor så jag får väl vara nöjd.
September 11 gånger. Ganska ok eftersom jag reste en del.
Oktober 10 gånger. Ganska ok eftersom jag reste en del.

I november har jag hittills tränat 12 tillfällen på 23 dagar. Det är jag nöjd med.

Så nu ska jag tänka positivt och vara nöjd med vart enda tillfälle som jag har hunnit träna!
Och dessutom borde jag ju verkligen glädjas över att bara varit förkyld en gång hittills i år!

Jag läste en krönika i gårdagens morgontidning. Där skrev krönikören om ett test hon hade gjort, och givetvis var jag "tvungen" att prova det.

Och resultatet är att jag i mitt 24-timmars-dygn försöker trycka in 30 timmar. Aha - det är därför jag konstant ligger efter med allting!

Prova 24-timmars-testet du också!

Idag kan man läsa i lokaltidningen om att McDonalds ger upp. De lägger ner centrumrestaurangerna i Luleå och Skellefteå, och säljer sin restaurang i Piteå till Frasses.

"Folk väljer att äta där de befinner sig, på en stormarknad eller bensinmack där det nu går att köpa korv, hamburgare och annat. Det är en trend vi har märkt i Norrbotten och Luleå."

Ja, inte sjutton äter jag någon annanstans än där jag befinner mig…
Kan man äta på distans i Norrbotten?