Ewas lite av varje

Jag har sedan jag var 15 år varit rätt mycket barnvakt. Mina äldsta barnvaktsbarn är nu 25 år. (Den ena av dom två 25-åringarna har tom barn själv nu!) Det numera 20-åriga barnvaktsbarnet minns jag framförallt som en väldig effektiv reklam för preventivmedel (kolik i 6 månader, inte det minsta söt, envis, bortskämd och ganska elak).

Igår fick jag förtroendet att vara barnvakt till den lille två-åringen E. Vi trivs bra ihop och vi har en överenskommelse att när man är hos mig så får man göra vissa saker som man inte får göra hemma. Exempelvis så får han äta glass mitt i veckan på vintern hos mig men inte när han är hemma. Så är det bara, och han försöker inte ens gnälla sig till glass mitt i veckan där hemma.

Igår åt vi glass till kvällsfika. Han vällingvägrar så istället delade vi på en banan. Än kan jag lura honom så han åt större delen av bananen själv. Sen var det dags att sova och givetvis så får han då sova i min säng. Men det var sen det gick snett.

Han är jätteintresserad av klockor och mobiltelefoner. Givetvis fick han höra min ringsignal (Professor Baltazar) och den framkallade mycket skratt. Sen ville han höra väckningssignalen på mobilen. Och han fullkomligt tjöt av skratt åt Mads Mikkelsen som skriker "du skall opp no". Han ville höra den gång på gång på gång. Inte minsta intresserad av att sova eller att vi skulle läsa en bok. Till slut gjorde vi en överenskommelse: han fick höra Mads två gånger till sen skulle vi läsa godnattboken och sedan skulle han få höra mer Mads. Som tur var somnade den lille mannen under bokläsningen…

Imorse väcktes jag klockan fyra av en som satt upp i sängen och sa "vakna nu, E vill höra Mads igen". Vi lyssnade på den och sedan sov vi igen. När mobilen sedan ringde för att väcka oss så fick jag inte slå av den förrän Mads skrek på högsta möjliga volym. Under tiden skrattade E så han nästan tappade andan.

När jag lämnade honom på dagis så berättade han för alla att han hade idag väckts av "Ewas Mads som skrek och skrek du skall opp no". Gissa om fröknarna tittade konstigt på mig…

Idag på förmiddagsfikat insåg jag att jag har ju fått lön idag! Jag hade inte koll på datumet och jag hade inte koll på att det var lönedags.

Tacka vet jag den gamla goda tiden då man fick en lönespec med posten!

Nu finns den elektroniskt men då måste jag ju komma ihåg att jag ska titta där för att se den. Och om jag inte kommer ihåg att det är lönedags så kommer jag ju inte ihåg att titta där…

Jag tittade i min träningsdagbok igår kväll. Det var då dag 326 detta år. Och jag hade då tränat vid 105 tillfällen detta år.

Det blir alltså träning i snitt var 3:de dag. Och ändå är jag inte nöjd! Jag skulle vilja att min träningsnivå låg närmare varannan dag men med tanke på att jag rest så pass mycket som jag gjort så borde jag vara nöjd med var 3:de dag. Och när jag hade semester så har jag inte skrivit upp ett endaste träningstillfälle under 4 veckor eftersom jag räknat enbart träning på Helex eller Iksu.

Januari 14 gånger. Helt nöjd.
Februari 8 gånger. Nja. Men jag var på resande fot en massa dagar.
Mars 14 gånger. Helt nöjd.
April 7 gånger. Nja. Påsk och jag var på resande fot en massa dagar.
Maj 4 gånger. Med tanke på att jag var 2 veckor i USA och efteråt hade en förkylning så får det väl duga.
Juni 10 gånger. Ganska nöjd.
Juli 10 gånger. Ganska nöjd. Speciellt med tanke på att jag hade semester 2 veckor.
Augusti 5 gånger. Semester 3 veckor så jag får väl vara nöjd.
September 11 gånger. Ganska ok eftersom jag reste en del.
Oktober 10 gånger. Ganska ok eftersom jag reste en del.

I november har jag hittills tränat 12 tillfällen på 23 dagar. Det är jag nöjd med.

Så nu ska jag tänka positivt och vara nöjd med vart enda tillfälle som jag har hunnit träna!
Och dessutom borde jag ju verkligen glädjas över att bara varit förkyld en gång hittills i år!