Slumpen
Internet är allt bra fantastiskt. Jag sökte idag efter en jobbrelaterad sak och fick då bland resultaten upp en länk som fångade min blick. Jag blev nyfiken och kollade. Och jajamänsan det är ju en släkting till mig!
Jag läste lite och det är en blogg som min släkting H och hans sambo M har. Och jag blev ännu mer nyfiken när sambon M skrev om sin svärmor. Hm, vad skulle hon nu skriva om min favorit G? "Jag har, för andra gången i mitt liv, begåvats med en alldeles underbar svärmor." Japp, jag kunde läsa vidare utan att bli upprörd…
Sen skrev hon om språkproblemen som de har. M har bott uppe i norr i 3 år. Den första tiden ansträngde svärmodern G sig och pratade "svenska" med henne men nu har hon övergått till att prata "som vanligt" även med M. Eller som M skrev "den kraftigt dialektala norrländskan".
Hm. Nja. Det höll jag väl inte med om. G pratar Skellefte-bondska. När hon pratar "svenska" pratar hon med Skellefte-dialekt. Två helt skilda språk, det håller jag med om.
Jag är uppvuxen med att ständigt höra bondskan. Men jag har aldrig själv börjat prata det. Mina föräldrar pratar för det mesta bondska när det bara är dom två. När jag är på besök så växlar dom mellan svenska och bondska beroende på vad vi pratar om.
Och nu måste jag lyssna på G nästa gång jag träffar henne. Pratar hon verkligen alltid bondska? Det har jag aldrig tänkt på…
Vissa ord är underbara på bondska. Som sisselskit. Eller vattuvann. Eller hä löns aller.
