Vill än mer ha!
Jag har inga syskon. De flesta blir jätteförvånade när de upptäcker att jag är ensambarn men så är det. Mina föräldrar har fostrat mig som om jag hade haft en drös syskon och jag är tydligen en typisk storasyster-typ. Jag skämtar ofta om att jag är en storasyster där småsyskonen aldrig kom. Men utan att vara bortskämd rent materiellt så är jag otroligt bortskämd med mina föräldrars tid och uppmärksamhet.
Jag har alltid velat ha en storebror. Och när jag inte fick det så önskade jag mig en lillebror. Jag fick inte ens en lillasyster…
När jag växte upp var jag bland annat avundsjuk på Paula och Miriam för de hade ju både bröder och systrar. (Av dom två var jag nog allra mest avundsjuk på Miriam för hon hade ju en storebror…)
Och desto äldre jag blir desto mer skulle jag vilja ha ett syskon. Jag skulle så gärna vilja ha någon att dela minnen med och någon som kan dela min oro om mina föräldrar. Någon som jag kan ringa och säga "nu är det din tur att ringa och tjata om att pappa ska till läkaren".
Igår blev jag så arg och ledsen när jag upptäckte att det faktiskt är rätt många som tycker att barn inte kan få en "riktig" uppväxt om de inte har syskon. Vaddå - har jag inte haft en riktig uppväxt? Skulle jag ha haft det bättre om jag haft syskon? På vilket sätt då?
Jag tror inte jag skulle haft en bättre uppväxt om jag hade haft syskon. Den skulle givetvis ha varit annorlunda men inte garanterat bättre.
Och jag skulle inte vilja ha det som mina kusiner som inte ens pratar med varandra. De har varit som hund och katt under hela sin uppväxt och det bara blir värre och värre. Eller som min mamma och en av hennes storasystrar, de har inte pratat med varandra på 18 månader.
Lille M har inga syskon. Och med tanke på att hans föräldrar är 40 och 49 så är chansen inte så stor att han får syskon. Men jag är övertygad om att hans uppväxt kommer att bli bra iallafall.
Jag pratade imorse med J om det här. (Han är ju också ensambarn. Utan pappa dessutom.) Han påminde mig om att det är ju faktiskt så att det är inte syskon eller inte som avgör hur man har det. Som syskonen L till exempel där alla har varit alkoholister och hälften har suttit i fängelse. Eller syskonen A där alla fyra är någon form av missbrukare och fängelsekunder.
Men, jag vill iallafall ha en storebror!
