Ewas lite av varje

Nu har jag slagit rekord! Klockan var 5.50 när jag steg in genom ytterdörren på jobbet!

Varför? Tja, har man ingen fungerande bil så får man lita på sina vänner…

Söndag kväll litade jag på T. Som stod bredvid mig och kollade att jag gjorde rätt när jag kopplade in batteriladdaren till det tomma bilbatteriet. Tyvärr var batteriet dött på måndag morgon för batteriladdarens säkring hade löst ut under natten.

Måndag morgon buss och promenad till jobbet. Sedan var det först K som skjutsade mig så jag kunde köpa ett nytt batteri. Och sedan var det I som skjutsade hem mig och hjälpte mig att sätta dit det nya batteriet. Och jo, bilen startade på en gång då!

Tisdag morgon var bilen död. Igen. Och inte hjälpte batteriladdare heller för larmet gick igång så fort jag kopplade in laddaren, och larmet gick inte att stänga av. Jag ringde mina föräldrar klockan 6 på morgonen, "Pappa, kom hit!". Och pappa steg upp, satte sig i bilen 10 mil (enkel väg) för att hjälpa mig. 7.45 var han på plats och vi lyckade med att ladda batteriet och få av larmet. Pappa ringde "Lohinivas" och vi for dit. Bilen skötte sig utmärkt, startade så fint så fint! Inget fel på batteriet och generatorn laddade. Pappa tog bilen och åkte till vännen S. Två timmar startade bilen fortfarande och pappa åkte hem igen. Bilen startade även när jag skulle hem från jobbet.

Jag kopplade i batteriladdaren på kvällen igen och det verkade först lovande. Hm, varför visar displayen att den laddar mer och mer, den ska ju sjunka? Under natten så blev det kortslutning i batteriladdaren. Bilen död även onsdag morgon. GRRR!

Så det var bara att utnyttja bärgarförsäkringen. En stor bärgarbil kom. En man med ett litet batteri startade min bil. Jag åkte iväg med bilen till bilverkstaden och lämnade in den där. Vännen M hämtade mig på verkstaden och skjutsade mig till jobbet. (Enligt vår tidigare kollega K så är M och jag en otroligt tramsig kombination. Kanske det stämmer för när vi var nästan framme vid mitt jobb så kom jag på att jag skulle ju inte dit, jag skulle ju in till kunden inne i stan. M tokskrattade och sa "det sa du ju när du satte dig i bilen"…)

Efter jobbet så var det träff med dataföreningens kvinnliga nätverk. Det avslutades med basket och jag fick skjuts hem av vännen G.

Imorse så fick jag skjuts till jobbet av vännen H. Hon börjar jobba klockan 6 så därför började även jag tidigt idag.

Och bilen den är kvar på verkstaden. De hittar inte felet. Som tur var så beter sig den likadant på verkstaden som för mig, har man fått igång den så är det inget problem, men får den stå några timmar så startar den inte.

Blir inte bilen klar idag så kommer mamsen imorgon med sin bil som jag då får låna tills min bil blir klar. Och imorgon bitti så åker jag troligen med H igen till jobbet. Hemresan idag kanske blir med buss.

Jag - bortskämd av mina föräldar? Nähä. Jag är FRUKTANSVÄRT bortskämd!
Och jag är så tacksam både för mina föräldrar och för mina vänner.

Men jag tycker fortfarande inte om märkesverkstaden. Jag ringde efter lunch igår och hörde hur det gick. Han som ansvarar för verkstaden skulle ringa upp mig under eftermiddagen. Gjorde han det? Nix. Jag ringde 17.15 och då hade alla på verkstaden gått hem. Som tur var så ringde då bilförsäljaren upp verkstadsmannen för att höra hur det gått. Inga nya besked. Jag får väl se hur det går idag…

Och jag känner hur tusenlapparna rusar iväg…

Det blev ingen träning igår kväll. För när jag kom ut i garaget så funkade inte fjärrkontrollen till bilen. Hm. Jag hämtade andra nyckeln men inte heller den fjärren låste upp bilen. Jaha, det var väl bara att öppna dörren med nyckel och alltså på det sättet dra igång larmet.

Det gick att öppna dörren men larmet startade inte. Det fanns nämligen inte minsta lilla gnutta ström i batteriet…

Det var då bara att gå upp på vinden och leta rätt på batteriladdaren. När jag hade kopplat in den så gick larmet igång…

Jag tittade till laddningen efter 3 timmar och det såg så bra ut så. Men för att vara på den säkra sidan så steg jag idag upp extra tidigt, för att kunna ta bussen om bilen inte startade. (Bussen går 7.10. Nästa buss går 8.25…)

När jag kom ut i garaget imorse så hade ena säkringen på batteriladdaren löst ut. Och batteriet var tomt. Så det var bara att gå in igen, ta fram varmare kläder och ta bussen. För att ta bussen innebär för mig först 25 minuters busstur och sedan 15 minuters promenad. Jämför det med 10 minuters biltur så vet du varför jag inte åker buss till jobbet. (Lokaltrafiken har landets nöjdaste resenärer. Men de frågar inte oss som inte åker buss…)

Planen för dagen blir nu:

Jobba förmiddagen som vanligt.
K hämtar mig vid 12-tiden och vi köper nytt bilbatteri.
Ikea-besök i Happis.
Vi åker sedan hem till K. I skjutsar hem mig och hjälper mig att byta bilbatteri.

Och så hoppas jag att bilen startar imorgon. Och att det inte är något annat fel på bilen.

Som vanligt har jag gjort en lista inför helgen. Allt för att inte glömma bort något. Denna vecka står det mest tråkiga saker på listan:

• Träna lördag 10.15
• Träna söndag 18.30
• Handla
• Besök Ångsågen, leta hushållspappershållare
• Bädda rent
• Städa
• Tvätta
• Stryka dukar
• Betala räkningar
• Fixa autogiro för bilförsäkringen
• Posta brev
• Gör lista inför måndagens ikea-besök
• Bränn cd till släktingen K
• Baka semlor
• Skotta balkongen
• Använd propplösare i badrummet

Men ikväll ska jag sitta i vilfåtöljen, ha godisdag, sticka lite och se TV. Kanske sova en stund. Och följa basketmatcherna på text-TV. Det låter som en lagom jobbig fredagssysselsättning för mig.

På väg hem från tandläkaren igår så funderade jag på vilken väg jag skulle köra. E4:an eller inte. När jag kom till rondellen där jag måste välja väg så såg jag en massa blinkade gula ljus och en lååång bilkö på väg mot E4:an så just då var valet lätt. Inte E4:an.

Så istället tog jag vägen via stans stora köpcentrum. Och jag tror banne mig att den vägen inte hade plogats på hela dagen, det var packad knölig snö överallt. Och när jag kom ut till vårt område så var cykelbanan väldigt fint plogad men inget annat. (Vår gata var inte plogad ens imorse…)

För att få in bilen i garaget var det bara att ta fram snökälken och börja skotta. Jag skottade. Och skottade. Och skottade. Till slut kunde jag köra in bilen.

Och som tur var hade snälla H skottat vår gemensamma del, min del och även framför min dörr. Puh!
 

Det var en hel del snö som kommit under dagen. Jag måste skotta balkongen ikväll:
 

Sent igår kväll kom traktorn och skottade framför garagen, parkeringarna och gångvägarna mellan husen. Jag vet inte om det är för att jag bett honom inte backa in mellan mig och H som han totalt fyllde vår gång, de andra fick ungefär 1 dm snövall. Vi hade ca 50 cm hög vall, ca 1 meter djup… Dessutom körde han in i vår lyktstolp så den slocknade.

Jaja. Jag bussar vicevärden på honom!

Igår skulle jag vara hos tandläkaren 15.40. I vanliga fall tar det 5 minuter att gå från mitt skrivbord till min bil, och sedan 10 minuter för att köra till tandläkaren.

Jag lämnade skrivbordet 14.40. Pulsade mig genom snön ner till parkeringen och där var det snö upp till knähöjd. Jag började med att borsta av bilen och tittade under tiden på de två bilar som kämpade för att komma sig upp för backen. Som tur var hade jag min snöspade i bilen och jag skottade undan en del snö bakom bilen. Och jo, jag kom mig ut från parkeringsplatsen. Men vad hjälpte det när det var en annan bil som inte kom från parkeringen och två bilar som inte kom upp för backen?

Men vi hade tur, traktorn kom i samma veva. Till slut kom jag mig från parkeringen och då hade det tagit 40 minuter från att jag lämnat kontoret.

När jag hade kommit upp för backen och rundade bostadshuset sophus så stod det två personer och viftade för fullt. De visade att jag inte skulle svänga vänster som vanligt, istället skulle jag svänga höger och åka runt vår byggnad. Till vänster, framför bostadshuset, stod två bilar och kom ingenstans…

Sedan var det bara att ta fart och köra på längs gatan här ute. När jag väl kom från den gatan så gick det bra. Och därifrån tog det faktiskt bara 10 minuter till tandläkaren.

Och lagningen av mina två tänder gick bra. Jag tar numera alltid bedövning och allt gick snabbt och smärtfritt. Det enda som hände var att bedömningen i nederkäken gjorde att jag började tokfrysa om hela kinden.

Nu ett antal tusenlappar senare så är jag klar hos tandläkaren. Puh!

Jag sitter nu med jacka på inomhus och tittar ut på snöstormen. Jag gruvar mig nu för två saker:

1. Jag ska till tandläkaren i eftermiddag. Ajaj…
2. Jag ska ta mig till tandläkaren i eftermiddag. Snöstorm…

Jag har fått rapporter om att bilar kört fast på parkeringen här redan vid lunchtid idag. (Vi ser inte parkeringen längre eftersom vi har så mycket snö på fönstren nu…)

Och inte lär jag inte få med mig symaskinen eller strykbrädan hem idag, för de skulle vara snötäckta innan jag är framme vid bilen…

Idag snöar och stormar det. Jag vet inte hur mycket snö som kommit för det driver så mycket. Men oj vad det blåser!

Eftersom vårt kontor är 4 trappor upp i en byggnad ute på en udde alldeles intill älven och havet så kan man minst sagt säga att det blåser här! Glasrutorna i fönstren bångnar i vindbyarna. Det blåser tydligen "styv kuling" med vindstyrka på 15 sekundmeter. Men här uppe känns det som mer…

Jag undrar just hur mycket snöskottning som väntar på mig därhemma? Antingen massor eller så ingenting. Och har jag tur så är det ingenting, och den här vinden borde innebära att nästan all snö hamnar hos grannarna istället…

Uppdatering: Nu sitter jag med jacka på inomhus. Brr vad det är kallt!

Jag är totalt hopplös när det gäller att undvika att göra vissa saker.

Som nu. Jag kom igår kväll på att jag hade glömt göra en viss sak. Jag skrev upp det på ett litet postisblock som jag ställde mellan tangenterna på tangentbordet. Jättebra tanke!

Det var bara det att imorse så tänkte jag "jag ska bara" och så flyttade jag blocket så att det stod i raden mellan siffror och F-tangenter. Nu 3 timmar senare står det kvar där. Och jag har fortfarande inte gjort det jag borde göra. För jag ska bara…

Hur svårt kan det vara att ta sig samman och åstadkomma EN powerpoint-sida? Tydligen jättesvårt…

Paus.

Sådärja. 10 minuter tog det och nu kan jag slänga komihåg-lappen. Varför varför varför gjorde jag inte det här tidigare?

Igår kväll så var det dags att återuppta, och avsluta, gardinprojektet. I väntan på att de andra skulle komma från sitt möte så läste jag "Att vara ovän" hos Lotten.

Precis när jag läser orden "Långa män är mystiska. Men kanske inte alltid mördare." så kliver min (nästan) 2 meter långe chef in på vårt rum och jag börjar då gapskratta.

Jag vet inte om jag skulle kunna beskriva min chef som mystisk. Men han är iallafall ingen mördare. Vad jag vet… 

Jag kom till jobbet imorse samtidigt som en av kollegorna.

Han bar på sin bärbara dator.
Jag bar på en strykbräda och ett strykjärn.

Jaja. Vi har alla olika packning här i livet…