Igår skulle jag vara hos tandläkaren 15.40. I vanliga fall tar det 5 minuter att gå från mitt skrivbord till min bil, och sedan 10 minuter för att köra till tandläkaren.
Jag lämnade skrivbordet 14.40. Pulsade mig genom snön ner till parkeringen och där var det snö upp till knähöjd. Jag började med att borsta av bilen och tittade under tiden på de två bilar som kämpade för att komma sig upp för backen. Som tur var hade jag min snöspade i bilen och jag skottade undan en del snö bakom bilen. Och jo, jag kom mig ut från parkeringsplatsen. Men vad hjälpte det när det var en annan bil som inte kom från parkeringen och två bilar som inte kom upp för backen?
Men vi hade tur, traktorn kom i samma veva. Till slut kom jag mig från parkeringen och då hade det tagit 40 minuter från att jag lämnat kontoret.
När jag hade kommit upp för backen och rundade bostadshuset sophus så stod det två personer och viftade för fullt. De visade att jag inte skulle svänga vänster som vanligt, istället skulle jag svänga höger och åka runt vår byggnad. Till vänster, framför bostadshuset, stod två bilar och kom ingenstans…
Sedan var det bara att ta fart och köra på längs gatan här ute. När jag väl kom från den gatan så gick det bra. Och därifrån tog det faktiskt bara 10 minuter till tandläkaren.
Och lagningen av mina två tänder gick bra. Jag tar numera alltid bedövning och allt gick snabbt och smärtfritt. Det enda som hände var att bedömningen i nederkäken gjorde att jag började tokfrysa om hela kinden.
Nu ett antal tusenlappar senare så är jag klar hos tandläkaren. Puh!
