Ewas lite av varje

Nu har jag slagit rekord! Klockan var 5.50 när jag steg in genom ytterdörren på jobbet!

Varför? Tja, har man ingen fungerande bil så får man lita på sina vänner…

Söndag kväll litade jag på T. Som stod bredvid mig och kollade att jag gjorde rätt när jag kopplade in batteriladdaren till det tomma bilbatteriet. Tyvärr var batteriet dött på måndag morgon för batteriladdarens säkring hade löst ut under natten.

Måndag morgon buss och promenad till jobbet. Sedan var det först K som skjutsade mig så jag kunde köpa ett nytt batteri. Och sedan var det I som skjutsade hem mig och hjälpte mig att sätta dit det nya batteriet. Och jo, bilen startade på en gång då!

Tisdag morgon var bilen död. Igen. Och inte hjälpte batteriladdare heller för larmet gick igång så fort jag kopplade in laddaren, och larmet gick inte att stänga av. Jag ringde mina föräldrar klockan 6 på morgonen, "Pappa, kom hit!". Och pappa steg upp, satte sig i bilen 10 mil (enkel väg) för att hjälpa mig. 7.45 var han på plats och vi lyckade med att ladda batteriet och få av larmet. Pappa ringde "Lohinivas" och vi for dit. Bilen skötte sig utmärkt, startade så fint så fint! Inget fel på batteriet och generatorn laddade. Pappa tog bilen och åkte till vännen S. Två timmar startade bilen fortfarande och pappa åkte hem igen. Bilen startade även när jag skulle hem från jobbet.

Jag kopplade i batteriladdaren på kvällen igen och det verkade först lovande. Hm, varför visar displayen att den laddar mer och mer, den ska ju sjunka? Under natten så blev det kortslutning i batteriladdaren. Bilen död även onsdag morgon. GRRR!

Så det var bara att utnyttja bärgarförsäkringen. En stor bärgarbil kom. En man med ett litet batteri startade min bil. Jag åkte iväg med bilen till bilverkstaden och lämnade in den där. Vännen M hämtade mig på verkstaden och skjutsade mig till jobbet. (Enligt vår tidigare kollega K så är M och jag en otroligt tramsig kombination. Kanske det stämmer för när vi var nästan framme vid mitt jobb så kom jag på att jag skulle ju inte dit, jag skulle ju in till kunden inne i stan. M tokskrattade och sa "det sa du ju när du satte dig i bilen"…)

Efter jobbet så var det träff med dataföreningens kvinnliga nätverk. Det avslutades med basket och jag fick skjuts hem av vännen G.

Imorse så fick jag skjuts till jobbet av vännen H. Hon börjar jobba klockan 6 så därför började även jag tidigt idag.

Och bilen den är kvar på verkstaden. De hittar inte felet. Som tur var så beter sig den likadant på verkstaden som för mig, har man fått igång den så är det inget problem, men får den stå några timmar så startar den inte.

Blir inte bilen klar idag så kommer mamsen imorgon med sin bil som jag då får låna tills min bil blir klar. Och imorgon bitti så åker jag troligen med H igen till jobbet. Hemresan idag kanske blir med buss.

Jag - bortskämd av mina föräldar? Nähä. Jag är FRUKTANSVÄRT bortskämd!
Och jag är så tacksam både för mina föräldrar och för mina vänner.

Men jag tycker fortfarande inte om märkesverkstaden. Jag ringde efter lunch igår och hörde hur det gick. Han som ansvarar för verkstaden skulle ringa upp mig under eftermiddagen. Gjorde han det? Nix. Jag ringde 17.15 och då hade alla på verkstaden gått hem. Som tur var så ringde då bilförsäljaren upp verkstadsmannen för att höra hur det gått. Inga nya besked. Jag får väl se hur det går idag…

Och jag känner hur tusenlapparna rusar iväg…