Ewas lite av varje

Ibland känns varje liten motgång som en stor uppförsbacke. Och varje tendens till dåligt humör blir en riktig snedtändning.

Idag har jag råkat ut för två små skitsaker som i vanliga fall inte skulle beröra mig. Men när jag, som idag, är förkyld, trött och ledsen så känns det som att hela världen är emot mig.

Jag har dessutom redan visat humör idag. Och ikväll har vi styrelsemöte där vi ska ta upp åtminstone en jobbig sak. Risken är att jag kommer att bli skitarg!

Så nu ska jag åka hem, sova en stund, äta lite glass (bra för den onda halsen) och tänka på roliga saker. (Som att F kommer förbi senare ikväll.) Och sedan gå till styrelsemötet med förhoppning om att det ska gå vägen.

Jag får väl dessutom säga som vanligt "gud nåde den som retar mig när det är fel tillfälle"…

Det är jääättesynd om mig! Jag är förkyld. Igen.

Men igår när jag tyckte synd om mig för att jag är förkyld igen så fick jag ingen medkänsla alls. Snörvel

Det är nio månader sedan jag var förkyld senast, och för mig är det igen. Det brukar ju gå 2 år mellan mina förkylningar…

Min diskmaskin har ett tag låtit som att den ska skära ihop vilken sekund som helst när den pumpar ut vatten. Eftersom pappa skulle komma denna helg så pratade jag med honom innan helgen och japp han skulle ta en titt på diskmaskinen.

Lördag förmiddag startade jag diskmaskinen. Aldrig har väl denna diskmaskin varit så tyst, snäll och välvillig som då! Inte minsta lilla skärande ljud från den.

Hrmpf!

Pappa bara skrattade och sa "men inte kan du väl klaga på den här ljudnivån?". Nänä.

Söndag kväll, strax innan mina föräldrar ska åka hem startade jag diskmaskinen igen. Precis innan mina föräldrar ska fara så ska den pumpa ut vatten för första gången. Då fullkomligt SKRIKER det om hela diskmaskinen! Yes!

Men då hade ju inte papsen riktigt tid att börja skruva i diskmaskinen… Men nu har han iallafall hört ljudet!